Hammerfall

Hammerfall är det band som var med och startade den stora power metal-vågen i slutet av 90-talet. De är också det mest framgångsrika och mest kända hårdrocksbandet från Sverige någonsin.

Året var 1993. Oscar Dronjac, som tidigare spelat i dödsmetallbandet Ceremorial Oath, hade tröttnat på den sortens musik, och startade därför Hammerfall, som skulle spela mer traditionell heavy metal. Eftersom några av medlemmarna i bandet redan spelade i andra band, var ambitionerna med Hammerfall minst sagt låga.

Vid starten bestod de av Dronjac på gitarr, Jesper Strömblad från In Flames, Niclas Sundin på gitarr, Mikael Stanne, sångare i Dark Tranquility, och Johan Larsson på bas.
Vid den här tiden var Hammerfalls melodiska, 80-tals influerade metal totalt ute. Ingen i bandet var egentligen särskilt intresserade, och såg Hammerfall som ett litet hobbyprojekt vid sidan om sina riktiga band.

Varje år ställde de i alla fall upp i tävlingen Rockslaget. Efter ett par dåliga år, lyckades de, i januari 1996, ta sig vidare till semifinal. Problemet var att Stanne inte kunde närvara på speldagen. Någon kände till en kille vid namn Joacim Cans, sjöng i Highlander (som senare bytte namn till Lost Horizon) och Mrs. Hippie. Strömblad ringde upp Cans och frågade ifall han ville vara med. Joacim var skeptisk, men gick ändå med på att testa.
Det visade sig att han hade precis samma favoritband som Dronjac, t.ex. Accept och Stormwitch. Det kom bra överens, och beslöt sig för att satsa på bandet Hammerfall.

Trots att Cans gjorde bra ifrån sig, lyckades Hammerfall aldrig ta sig vidare till final. Deras uppträdande, som filmats under tävlingen, intresserade Roel vam Reijmersdal som ägde det pyttelilla(han var den ende som arbetade med det) skivbolaget Vic Records i Holland. Han kontaktade Hammerfall, och inspelningen av debuten "Glory To The Brave" påbörjades. Den innehöll låtar som "Steel Meets Steel", "Stone Cold" och "The Dragon Lies Bleeding".

De resterande bandmedlemmarna var dock inte lika intresserade av att satsa på Hammerfall som Oscar och Joacim. Jesper och Glenns huvudband var In Flames, och därför ersattes de av Patrik Räftling på trummor , och gitarristen Stefan Elmgren, som Joacim kände sedan tidigare ifrån Highlander.

Januari 1997 var inspelningen av "Glory..." klar. Tyvärr hade bandet nu ingen basist. En bekant till bandet, som hade många kontakter inom branschen, gav dem två telefonnummer. Det ena var till Stefan Björnshög som spelade i gruppen Destiny. Eftersom de trodde att han ändå var upptagen, ringde de istället Magnus Rosén. Efter ett telefonsamtal, gick de och kollade på en spelning med ett coverband som han var med i, och de blev imponerade av hans energi. Rosén var ett självklart val, och gick med i bandet.

Innan den nyinspelade "Glory To The Brave" skulle släppas, fick man samtal från Markus Staigner, som ägde det relativ nystartade Nuclear Blast Records i Tyskland, som mest hade extrem metal- och hardcoreband kontraktade. Han var intresserad av Hammerfall, och tyckte att Nuclear Blast kunde bredda sitt utbud. Hans åsikt delades dock inte av alla på bolaget, som ansåg att den typen av metal var helt ute, och borde Trots detta skrevs kontrakt, och Hammerfall lämnade lilla Vic Records.

Trots skeptiska kollegor, bestämde sig Staiger för att satsa rejält på Hammerfall, med en stor reklamkampanj för "Glory To The Brave". Skivan släpptes i juni 1997. För omslagsbilden stod Andreas Marschall som målat omslag åt bl.a. Running Wild, Accept och Blind Guardian.

Mot förväntningarna blev skivan populär, och utsågs till månadens album i flera stora metaltidningar, t.e.x. i Rock Hard där den fick toppbetyg. "Glory To The Brave" gick direkt in på tyska försäljningslistans 38:e plats. Det låter kanske inte som en succé, men det var faktiskt den bästa placeringen för ett debuterande hårdrockband någonsin!

Hammerfall gav sig ut och turnerade, bl.a. besökte de Wacken Open Air-festivalen i Tyskland, där de spelade för cirka 12,000 personer. De turnerade också med Kai Hansens Gamma Ray, och Jag Panzer, och gjorde stor succé.

P.g.a. Hammerfalls framgångar fick melodibaserad hårdrock sig ett stort lyft världen över. Band som Judas Priest, Helloween och Accept, blev återuppmärksammade.
Hammerfall ansågs vara ett band som gick sin egen väg, och vägrade följa trender. "Glory To the Brave" sålde ju som smör i solsken, vilket gjorde att en mängd skivbolag hängde på trenden, och började kontraktera melodiösa heavy metalband, trots att en del var båda oerfarna, och inte särkilt talangfulla. Power metal, som det numera kallades, blev oerhört populärt.

Efter ett otroligt år för Hammerfall, hade deras debutalbum sålt över 100,000 exemplar.
Den 27:e april påbörjades inspelningen av Hammerfalls nya album. Efter ungefär 40 dagar var den färdig, "Legacy Of Kings". Soundet var i stort sett intakt från debuten, och innehöll låtar som "Heeding The Call" och "Legacy Of Kings" . Förväntningarna på plattan var skyhöga, men infriades.

Hammerfall begav sig ut på sin första världsturné som i oktober 1998. Den startade i Europa i bl.a.; Belgien Schweiz och Ungern, och fortsatte till USA, där de agerade förband åt thrashbandet Death, som också låg på Nuclear Blast. Det var ett bra sätt för Hammerfall att etablera sig i staterna.

Efter att ha spelat i Japan och Sydamerika, kände Patrik Räftling att han inte hade kvar motivationen att fortsätta spela i bandet. Ersättaren blev Magnus Roséns kompis Anders Johansson, som mest är känd för att ha spelat trummor i Yngwie Malmsteens band. Sedan dess har inga medlemsbyten skett.

I slutet av 2000 släpptes Hammerfalls tredje platta "Renegade". Producent var Michael Wagener som även producerat åt Accept. Det var med denna skiva som de fick sitt absoluta genombrott i Sverige. "Renegade" lyckades placera sig högst upp på den svenska försäljningslistan, och titellåten lyckades vinna tre gånger i rad i svenska topplistprogrammet Voxpop. Hammerfall blev även nominerade till årets hårdrocksband i Grammisgalan, men priset gick något otippat till The Haunted.

"Renegade" fick ändå kritik för att ha varit ett lite mesigare album än de tidigare. Hammerfall tog åt sig kritiken, och gruppens fjärde album "Crimson Thunder" som kom i slutet av 2002, hade därför ett låtmaterial som var lite tyngre än föregångaren. År 2003 så släppte de livealbumet och DVD´n "One Crimson Night" som spelades in den 20 februari i Lisebergshallen (Göteborg).

Efter att plattan hade släppts tog de svenska riddarna det lugnt. Anledning till detta var bland annat att Oscar råkade ut för en motorcykelolycka där han skadade den ena armen, vilket bland annat fick bandet att ställa in en spelning på Sveriges näst största stad mäktigaste folkfest, Göteborgskalaset. När skadan var läkt var tiden inne för att boka studiotid på nytt och i mars 2005 såg plattan "Chapter V: Unbent, Unbowed, Unbroken" dagens ljus.

Albumet gick i samma stil som "Crimson Thunder" och den kraftmetall som hade färgat bandets musik i begynnelsen var så gott som bortblåst. En turné följde under namnet, Ice Breaker Festival Tour och med sig hade man finska Lordi, danska Pretty Maids och power metalbandet Firewind. Som det första svenska hårdrocksbandet sedan Europe äntrade de Scandinavium's scen i Göteborg som huvudband. Femtusen lyriska fans bevittnade denna smått legendariska spelning.