Akercocke - Words That Go Unspoken, Deeds That Go Undone

[2005][Earache]

Har egentligen aldrig förstått mig på de satanistiska konnässörerna i Akercocke. Den ofta finstämda, och emellanåt progressiva framtoningen, har känts väldigt långt ifrån den death metal som de ofta paketeras som. Och när jag säger progressivt är det inte som Opeth utan mer någonstans i trakterna av Rush och Dream Theater (!). Den här gången bestämde jag mig ändå för att ge plattan mer än en flyktig chans, och banne mig om det inte var just det som behövdes. Inser nu en dryg månad senare att Akercocke har snurrat åtskilliga varv i min stereo, såväl i lurar på kvällen som till disken i köket som i bilen när ungarna ska lämnas på lekis. Från totalt oberörd till beroende. Där ser man.

Som sökert framgår, så är Akercocke allt annat än lötta att lyssna på. Bandet kastar sig helt ogenerat (men ändå ledigt) mellan brutalaste avgrundsmangel och superkompetent progrock. Efter att de första tre genomlyssningarna undrat att ”va fan är detta?!”, går det plötsligt upp ett ljus och Ackercocke framstår som fullständiga genier.

Samtidigt går det inte att komma ifrån att den bästa rocken ofta är den enklaste. ”Less is more” kort och gott. Och det är väl det som gör att jag öven fortsättningsvis lär ranka Deicide något högre på dödsskalan. ”Words That Go Unspoken, Deeds That Go Undone” har dock tagit en stor plats i mitt medvetande, och lär därfär hoppa fram då och då för en drabbning med hörselnerven.

Akercocke är inte lätta att lyssna in sig på, men väldigt belönande.

Martin Lee

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna