Astral Doors - Evil Is Forever

[2005][Locomotive Music]

"Bride Of Christ" öppnar stenhårt med en kraftfull käftsmällsrefräng och ett tempo som drar förbi en i 150 knyck och där slutar nästan Borlängesönernas ös på den nya plattan men tur nog finns det några mer rökare á la Dio-klassikern, "We Rock". "Evil Is Forever" är en naturlig uppföljare till debuten "Of The Son And The Father" och bandet lirar fortfarande i Dio-land med allt vad det innebär.

Nils Patrik Johansson befäster bekräftelsen att han mycket väl kan vara Ronnie´s son, röstmässigt, och plattan bjuder på en härlig kompott mid-tempo-hårdrock som glimtar till ibland i form av bulldozern "Pull The Brake". Titelspåret i sin tur påminner om Dio-klassikern "The Last In Line" och inleds med ett mycket vackert synthintro. Astral Doors börjar bli farliga. Debuten var en riktig höjdare och "Evil Is Forever" verkar inte förändra deras situation som ett av Sveriges mer lovande band.

Fläskigare, mäktigare, episkt och mer dynamiskt så kan man sammanfatta det nya albumet. De varken tangerar eller stagnerar. Astral Doors håller sig stabila och om det bara kunde vara hälften så bra live som i studion är det verkligen ett band att se upp för.

Johan

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna