VÄKTARNAS NYA GIV
Ingenting varar för evigt. Särskilt inte i hårdrocksvärlden.
Detta bevisade Blind Guardian tydligt för drygt ett år sedan.
Som efter att ha haft samma sättning sedan demostadiet förnyade
leden med den unge Frederik Ehmke på trummor. Samtidigt har de också
blivit klara med den första nya studioskivan sedan den kraftigt omdebatterade
A Night at the Opera. The Power of Metals utsände for till
Stockholm för att ta reda på hur framtiden ser ut för de
uppdaterade gamla väktarna.
En kall och småregning
vårdag står jag utanför rockklubben Debaser i Stockholm
och försakar brorsans födelsedag för att få träffa
mina gamla ungdomshjältar Blind Guardian. Vi - ett dussintal journalister,
skribenter och radiopratare - avbryter vårt huttrande när Hansi
Kürsch och André Olbrich dyker upp och vi blir insläppta
på baksidan av Debaser. Efter att ha blivit försedda med varsin
öl och blivit välkomnade av Hansi och André var det med
spänd förväntan som förhandslyssningen av A Twist
in the Myth drog igång.
This Will Never End
Inledningsspåret är en melodiös sak med en hel del proggressiva
takter. Det låter fortfarande storslaget men inte lika komplext (och
överdrivet) som på A Night at the Opera.
Otherland
Inleder med ett orientaliskt-inspirerat intro men blir sedan något
mer aggressiv än föregående låt. Trummorna innehåller
fortfarande en massa progressiva takter och man börjar ana vilka kvaliteter
Frederik Ehmke besitter. Jag saknar dock en tydlig refräng i låten.
Turn The Page
Något snabbare med riktigt bra driv. En ganska catchy låt faktiskt.
Fly
Behöver kanske ingen närmare presentation eftersom den redan har
släppts som singel. Men det jag kan säga är att det är
en riffbaserad låt med annorlunda struktur, vilket gör den lite
oförutsägbar.
Carry The Blessed Home
Första låten på skivan med ett något lugnare tempo.
I ljudbilden kan, förutom de vanliga instrumenten, bl.a. säckpipa
och flöjt urskönjas. Flöjten spelas för övrigt
av Frederik (den nya trummisen alltså).
Another Stranger Me
Hårdaste introt jag hört på länge av Blind Guardian.
Denna låt innehåller också den första riktigt bra
refrängen, som visar att Hansi fortfarande sjunger som en gud.
Straight Through The Mirror
En ganska typisk låt för den här skivan; det låter
melodiöst, progressivt och ostrukturerat.
Lionheart
Inleder med ett riktigt schysst intro och innehåller även en
hel del annorlunda syntmelodier. En ganska hård låt som sticker
ut lite från mängden.
Skalds & Shadows
En akustisk låt snarlik The Bards Song. Antagligen den
låt som har flest gemensamma nämnare med de gamla plattorna.
En ny publikfavorit misstänker jag.
The Edge
Hårda gitarr- och trummintron är tydligen ett genomgående
tema på skivan, så även på denna låt. Annars
ganska bra driv i verserna och en progressiv refräng.
The New Order
En stabil avslutning på skivan. Midtempo-låt som har ett lugnt
intro med omväxlande hårda partier. Sedan accelererar låten
och slutar riktigt hårt med bra tryck i kaggarna.
När det blir min
tur att intervjua Blind Guardians två låtskrivare är de
en aning trötta efter att ha gjort ett flertal intervjuer i följd.
Trots tröttheten ser båda två väldigt nöjda ut
med det senaste verket som vi just fått spelat för oss. Jag slås
också av, trötta eller ej, hur sympatiska de är och måna
om att ge tydliga och välformulerade svar. Samt att de aldrig brister
i uppmärksamhet när jag ställer frågor till dem.
Vi inleder med att diskutera
det nya albumet och vad de haft för sig de senaste fyra åren
sedan den förra plattan släpptes. Hansi berättar att hela
första året efter A Night at the Opera enbart bestod
av turnerande. Nyss hemkomna från turnén med färskt inspelat
livematerial drog sedan jobbet igång med att släppa ett nytt
livealbum. Albumet Live, som kan vara ett av hårdrocksvärldens
bättre livealbum någonsin. Hansi fortsätter med att förklara
hur mycket tid och kraft planerandet, spelandet och klippningen av DVD:n
från Blind Guardian Open Air Imaginations Through The Looking
Glass tog.
Jag undrar om de någon gång ångrade vad de gett sig in
på? Hansi skrattar och säger på fullaste allvar att han
ångrar att han klippte sig precis innan inspelningen av DVD:n.
Mitt hår blev alldeles för kort och ser inte alls bra
ut på TV. DVD:n är vi trots det mycket nöjda med!
Någon gång under 2004 inledde vi också med att skriva
låtar till A Twist In The Myth, fyller André i.
Vi eftersträvar perfektion varje gång vi skriver ett album,
därför tar det ca 15-18 månader för oss att göra
ett.
Vad är det då som skiljer A Twist In The Myth från
Blind Guardians tidigare album? Hansi konstaterar att det framförallt
är ett tidsenligt album med smak av 2006. Det är också det
aggressivaste de gjort på länge. André tycker också
att A Twist In The Myth innehåller bitar från alla
album men att de försöker utveckla soundet mellan varje album.Det
är också dessa båda herrar som ligger bakom alla låtarna
på plattan, förutom den Japanska bonuslåten som Markus
Siepen och Hansi har skrivit ihop.
När vi ändå
pratar om den nya skivan kommer förstås albumomslaget på
tal. Som vanligt, med få undantag, har de återigen skapat ett
riktigt snyggt omslag.
Vi har en ny omslagstecknare på detta album som verkligen förstår
filosofin bakom Blind Guardian, berättar Hansi. Omslaget ser fantasy-aktigt
ut och speglar titeln och om man vänder på skivan så ser
baksidan likadan ut, fast utan fantasy (dvs. utan draken, förf. anm.).
På tal om fantasy så undrar man ju vart Tolkieninfluenserna
har tagit vägen?
André konstaterar kort och gott att de har lämnat dem utanför
på detta album.
Senaste Tolkienlåten var Harvest Of Sorrow på
A Night At The Opera.
Hansi avbryter med att säga att om de inte ser någon anledning
till det försöker de lämna det temat utanför.
Dessutom ville vi inte rida på hypen som filmerna bidragit
till.
På tal om filmerna. Stämmer det att Peter Jackson frågade
er om ni ville göra soundtracket till The Lord Of The Rings?.
Hansi dödar snabbt och effektivt ett långlivat rykte med ett
bestämt:
- Nej. Det var tvärtom faktiskt. Vi vann en stort antal omröstningar
på Internet om vilka som borde göra filmmusiken. Därför
kontaktade vi produktionsbolaget till filmerna. Sedan hörde vi ingenting
från dem förrän vi påbörjat arbetet med nästa
album och då hade vi inte tid längre.
Hur var det då med den där musikalen som det länge ryktats
om? Skulle inte den handla om Sagan om Ringen? Hansi ser lite bister ut
när han säger att det beror helt på om de får tillstånd
att använda namnet och storyn, annars måste den handla om nåt
annat. André, som tydligen är lite av hjärnan bakom musikalen,
verkar inte riktigt bekymra sig om det utan berättar glatt om arbetet
med musikalen.
Sedan åtta år tillbaka har vi arbetat med den vid sidan
av. Nu är vi klara till 90% med låtskrivandet och nästa
steg är att låta Hansi sjunga en av låtarna tillsammans
med en orkester. Det här kommer att bli vårat mästerverk,
det är därför det tagit sådan tid. Det blir typiska
Blind Guardian låtar spelade med helt andra instrument än de
ni är vana vid.
Det låter ju onekligen
positivt. Men sedan kommer vi in på ett lite mer negativ händelse:
Thomen Stauchs avhopp.
Hansi har faktiskt en något hårdare ton när han bestämt
säger att det aldrig fanns några planer på att lägga
ner bandet när Thomen försvann.
Han var aldrig involverad i låtskrivandet och i slutet kändes
det som om han inte var en riktig del av bandet. Vi hade en lång diskussion
om bandets framtid och den slutade med hans avhopp.
Eftersom ämnet
känns lite uttjatat och de inte verkar så pigga på att
utveckla det går vi istället över till att prata om sökandet
efter ny trummis.
En hel del människor var intresserade av att fylla den vakanta platsen
konstaterar Hansi.
- Vi hade några trummisar i åtanke och kollade upp deras musik
utifall deras trummstil skulle passa oss. Vi hittade dock ingenting som
föll oss i smaken. Då, som en blixt från klar himmel, dök
Frederik upp.
Han var den enda vi hade audition med, fortsätter André.
Efter det testade vi honom i studion och det klickade igen. Då
var det inte så mycket att fundera på.
Vem är då
denna Fredrik Ehmke som fått uppdraget att fylla ut platsen efter
en sådan gigant som Thomen?
Till att börja med är han en vädligt lugn, jordnära
person och mycket vänlig, berättar André. Dessutom är
han lite mer progressiv än var Thomen var. Han bidrar med stort lugn
i bandet och verkar ha väldigt starka nerver.
Han överraskar oss faktiskt ständigt med sitt spelande, utbrister
Hansi.
Vi tror att han ligger på max, men det gör han inte. Dessutom
spelar han väldigt kraftfullt.
Hansi förklarar att hans kraftfulla och uthålliga spel är
en klar fördel för bandet. En trummis måste ju vara som
en idrottsman med god kondition.
- Därför kan vi nu turnera mer och hålla på i många
år till!
Vi kommer sedan osökt in på hur stort inflytande han har i bandet
och om han har full frihet över sitt trummande. Hansi konstaterar krasst
att ingen har full frihet i Blind Guardian.
Eftersom låtarna redan är skrivna måste han hålla
sig till vissa mönster i dem.
André fyller i med att säga att han trots det kom med en hel
del bra förslag som användes, bl.a. olika percussionarrangemang.
Dessutom bidrog han ju med flöjt på Carry The Blessed
Home.
-De gamla låtarna kommer det inte heller att märkas några
större förändringar i, möjligtvis att han spelar några
break annorlunda, säger Hansi.
När diskussionen
ändå är upp om nya medlemmar kommer vi in på de stand-in
musiker som Blind Guardian använder. Hansi förklarar att Blind
Guardian alltid kommer vara en kvartett, därför blev Fredrik fullvärdig
medlem.
Avtalet med vår livebassist Oliver Holtzwarth har redan från
början enbart gällt som stand-in-medlem på turnéerna.
Hansi fortsätter därefter lite lurigt med att säga att man
heller aldrig vet om han vill ta upp sitt basspelande igen.
Jag vill hålla den möjligheten öppen.
André konstaterar också att det vore orättvist mot den
keyboardist de använder om bassisten skulle bli fullvärdig medlem.
Då måste han också bli medlem och helt plötsligt
är vi ett band på 6-7 personer. Med ett sådant band blir
det bara en massa problem när man ska boka turnéer, intervjuer,
repningar etc. och det ska passa allihop samtidigt. Med fyra stycken fungerar
dock personkemin perfekt!
Ja, uppenbarligen. För
Blind Guardian har ju redan bokat in sin Europaturné och till och
med tjuvstartat på den när intervjun äger rum. Inför
varje turné har bandet en period på 2-3 veckor då de
träffas och repar in materialet.
Men det brukar räcka med en vecka för sen kommer man ihåg
alla gamla låtar igen, berättar Hansi.
Med sig som förband under hela turnén kommer de att ha svenska
Astral Doors. Hansi förklarar att det alltid är lättast att
ha samma band med sig under hela turnén.
Astral Doors är trevliga killar och vi tror att fansen kommer
att uppskatta deras Ozzy-Sabbath-liknande-musik.
Hur ser då framtiden ut på ett längre perspektiv?
- Vi kommer att fortsätta att turnera och göra skivor så
länge folk vill se oss, slår André fast. Vår arbetscykel
som vi har nu, på fyra år, passar oss utmärkt. Det tar
två år att göra en bra skiva, sen tillkommer ett års
turnerade och sedan blir det efterarbete och lite semester innan nästa
skiva påbörjas.
När vi småpratar
under slutet på intervjun kommer vi in på helgens stora händelse
att LORDI vann Eurovision Song Contest.
Jag gillar dem, utbrister André.
Hansi konstaterar lite mer stillsamt att de är ett bra band som verkligen
förtjänar sin seger.
- ESC är i grund och botten en showtävling och LORDI är ett
showband så det var den perfekta kombinationen. Därför skulle
det aldrig passa oss i Blind Guardian att ställa upp, avslutar Hansi.
Nej, mycket har vi att
vänta av Blind Guardian i framtiden, men knappast någon seger
i Eurovision Song Contest. Den 24 september bär det av till Stockholm
för min del för att spana in deras spelning. Förhoppningsvis
bjuder de då på en hel del gamla klassiker uppblandat med nya
vassa låtar. Det räcker som show för min del.
<< Tillbaka till Intervjuer
|