Intervju med Leif Edling -
basist i Candlemass

Candlemass nya platta har briserat som en bomb bland lyriska recensenter i hela Europa. Omdömen som ”Album of the month” och ”den bästa comebackplattan vid sidan om Tempo Of The Damned” talar sitt tydliga språk. Samtidigt undrar nog många: Hur länge håller det den här gången? Power Of Metal tog ett snack med Leif Edling kvällen innan releasepartyt på O-baren i Stockholm.

Tillbaka för att doominera!

Leif står med basen i tamburen, just hemkommen från ett rep, och hinner inte svara när jag ringer första gången. En kvart senare lyfter han dock på luren, men verkar fortfarande helt uppskruvad efter kvällens övning. Och undra på det; plattan går som tåget redan en månad innan den släppts, vilket har fått konsertbokarna att ligga på som iglar för att få doomkungarna på runningordern. Leif själv verkar nästan tagen på sängen av uppståndelsen.
– Vi tyckte plattan var kanon men var ju egentligen bara beredda på att signa med en mindre label. Man tänkte väl att de gamla fansen tjackar plattan och att det blir ett visst drag just när den släpps, men sen har ju ribban höjts hela tiden i och med att vi fick Nuclear Blast. Jättebra recensioner och månadens album överallt. Vi hade ju egentligen varit nöjda med hälften av det mottagandet.
Innan det blev klart att Candlemass verkligen skulle spela in ny musik, spekulerades det friskt kring om Leif fortfarende hade vad som krävdes för att skriva tillräckligt bra material. Men särskilt pressad har han absolut inte känt sig.
– Enda pressen jag har känt var i samband med reunion-grejen där vi i varje intervju fick frågan ”blir det någon ny musik?”. Och då sa jag gång på gång att jag inte visste om jag verkligen ville göra någon platta, de där gamla klassikerna ju inte är så lätta att toppa. Jag var jävligt nöjd med att bara göra de där livegigen som vi gjorde på reunion-turnén.

Omdebatterad splittring.

Som bekant blev det ju inte någon platta omedelbart efter den förra turnén. Istället fick vi för ganska precis ett år sedan beskedet att bandet var nedlagt.
– Jag satte mig ner och skrev lite låtar i somras, och de tre första låtarna jag skrev var ”Black Dwarf”, ”Assassin Of The Light” och ”Born In A Tank”. Dem skrev jag ju när det inte ens fanns något Candlemass. Och då demade jag dem bara utan att egentligen veta vad jag skulle göra med dem. Det var Mappe som sa att ”det här är ju Candlemass låtar” och ”det här bara måste vi göra en platta på”. Och sen bara fortsatte det, men det fanns definitivt ingen tanke på att försöka toppa 80-talet eller något sånt. Jag skrev bara ett par schyssta tunga metal-låtar som delvis innehöll Candlemass-element från 80-talet, men med en modern touch också.
Men vänta lite här. Var det verkligen så enkelt att återförena bandet igen. Vad hände med alla motsättningar?
– Som jag faktiskt sa; för mig i alla fall, så var jag ju så nöjd med de gigen vi gjorde och jag ville ju egentligen inte göra någon mer platta. Och precis det sade vi också i alla intervjuer. Så att vi lade ner var ju ren logik. Det var inget gigantiskt bråk som alla verkar gå runt och tro. Vi diskuterade väldigt löst om vi skulle göra en ny platta, men just då var jag jävligt anti. För mig var det ingen big deal, jag gjorde en KRUX-platta istället.

Läser man det ett år gamla pressmeddelandet (finns på www.candlemass.net) är det kanske inte så konstigt att folk tror att det bråkades en del. Men det är inget som Leif verkar vilja kännas vid. Ord som “the indifferences were too large to overcome” och “The magic is gone” verkar aldrig ha existerat.
– Vi hade otrolig kul när vi spelade in plattan. Och det tycker jag hörs också. Det finns ett otroligt jäkla drag och tryck. Jag är verkligen svinnöjd med plattan. Det var de här schyssta livegigen som låg till grund för att den här plattan låter så vital. Mycket av den energin finns bevarad i framförandet.
En vild gissning är att det finns flera sanningar, t ex att det faktiskt kan vara rätt svårt att kombinera familjelivet (både Mappe och Janne har barn) med det som turnérande rockmusiker.
– Det är rålugnt, inga problem alls. Förstående flickvänner. Det är alltid nån av flickvännerna med när vi är ute och lirar och ibland är dom med hela gänget.
Vad händer med civila karriärer när det nu lossnar för Candlemass, tar man tjänstledigt från sina jobb eller säger man upp sig?
– Ja, det får ju folk lösa helt enkelt. Men det ser ju rätt lovande ut och det är alla medvetna om. Man skriver ju inte på ett kontrakt med Nuclear Blast för att några månader senare när det är dags för turné säga att ”jävlar, det går inte!”. Det kommer man att lösa.
Hur många plattor är ni kontrakterade för med NB?
– Tre. Så en till ska vi väl hinna klämma ur oss i alla fall. Men vi ser framåt typ ett år i taget. Och det är nog idiotiskt att se längre framåt, men vi planerar verkligen för att förbereda en ny platta efter nyår. Som vi spelar in under sommaren och släpper nästa höst.
Undrar du ibland var ni hade befunnit er idag om ni inte hade lagt ner för femton år sedan?
– Egentligen inte. För vi var så jäkla less på allting då, så det var bara skönt att lägga ner. Och jag tror att vi tjänade på det också, istället för att bara fortsätta och släppa halvsaggiga plattor, så det var nog det bästa vi kunde göra. Och vi gör så jävla bra gig nu jämfört med vad vi gjorde förut. Vi spelar bättre, vi låter bättre och det är nästan så att vi ser bättre ut också. Men bara nästan.

<< Tillbaka till Intervjuer | Fortsättning på intervjun... >>