Chastain - In An Outrage

[2004][Massacre]

På senare tid har ju kvinnlig sång blivit närmast synonymt med Within Temptation och Nightwish. Glöm det. Tänk snarare Arch Enemy och Meldrum, om man säger så. Eller Megadeth med en tjej på sång. Kate French låter minst lika pissed som Dave Mustaine. Eller som en bakfull Doro med PMS om ni så vill. Ja, nu fattar ni va? Hennes stämma gör å ena sidan musiken originell, å andra sidan blir den i längden aningen enformig. Det är i alla fall tungt med all önskvärd oktanhalt. Däremot saknas inledningsvis nästan totalt fästande melodier och refränger som håller. Det är ju naturligtvis en smaksak om man tycker att det är viktiga detaljer, men ett visst mått av låtskrivartalang krävs i alla fall för att behålla mitt intresse, hur tufft det än låter i övrigt.

"Lucky to Be Alive" har ändå ett mysigt groove som får den att fästa. "Souls the Sun" är närmast doom-långsam och gör inte heller bort sig. Även följande "Bullet From A Gun" bullrar mustigt in som en av de bättre kompositionerna. "Women Are Wicked"... tja, man kan i alla fall konstatera att French illustrerar texten väl. Plattan fortsätter att mala på, utan egentlig karaktär på låtarna. Till sist får vi ändå kanske det starkaste spåret i "Hamunaptra", serverat med lätt orientalisk kryddning.

Produktionen är plattans största förtjänst. Det är fläskigt, tungt och skitigt, med all den äkthetskänsla det skänker. Tyvärr fattas det något för att Chastain ska ta steget från "går att lyssna på om man måste" till "skulle jag vilja se live".

David Bergström

Betyg: 6/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna