Cross X - Emulation

[2004][Självproducerad]

Cross X bjuder på en märklig soppa av nu-metal och melodiös döds. Man inleder med att lovsjunga snuset i ”Snuff”, en ganska klassisk dödsmetalldänga. Sen går man över till rapmetall i ”Hey Baby”. Jag vill poängtera att jag alls inte tillhör de som automatiskt får kalla kårar av blotta nämnandet av att kombinera rap och hårdrock. Allt handlar om hur det görs. I mitt tycke är ”Hey Baby” alltför amerikanskinfluerad, det vill säga tämligen själlös och könlös i grund och botten, med lite grungeriff blandat med rap helt utan attityd. Killen låter faktiskt snarare som eurodiskolegenden DJ Bobo än som någon respekterad gangsta.

”Landmine” är ett fall framåt. Fortfarande med rap-(eller snarare prat-)inslag, men med lite mer tyngd. ”Paranoid” är ett försök att göra snabb och kort punkthrash. Det funkar sådär. Avslutningsvis har vi ”Sundo” som är en betydligt mer finstämd och melodiös. DJ Bobo sabbar dock detta försök till mer progressiva tongångar. Efter denna schizofrena kvart av musik känner jag mig ganska ofrälst. ”We are snuff…” Ja, det känns ungefär som en halvfärsk snusprilla, fastkletad på väggen.

Enligt promomaterialet har bandet spelat med storheter som Ockmonex, Stofzuiger och Bananafishbones. Grymt imponerande. Verkligen.

David Bergström

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna