Destiny - The Tracy Chapter

[2004][Lifeforce]

Nej detta gäng har ingenting - nichts, niente, nemas, nada - med Göteborgs hårdrocksveteraner att göra. Ska i och för sig inte sitta här och påstå att jag har någon vidare koll på 80-tals gänget med det identiska namnet. Men att de skulle ägna sig åt lika ogenomtänkt emocore/nu-metal som sina tyska kollegor, håller jag för osannolikt.

I det här läget vore det naturligtvis busenkelt att totalsåga ”The Tracy Chapter”, men riktigt så lätt ska vi inte göra det för oss. (Tyska) Destiny har trots allt vissa musikaliska kvalitéer, även om det är ljusår till den metal som namnet låter antyda. Vad vi bjuds på är en ganska rå (men ändå fet) produktion, mycket dubbelkaggar á la Meshuggah, lite Korn-gnissel och en hel del ganska tralliga punkmelodier. Samt en fullständigt outhärdlig sångare.

Om någon minns den där jobbiga snuten i Polisskolan 3, som skriker sig igenom hela filmen, så hamnar man i närheten av det larv som Johannes Formella ägnar sig åt. Det är varken roligt, bra eller ”passar i sammanhanget” - bara grymt enerverande.

Vet inte vad det är med alla band idag som ska ha en vrålhals bakom micken. I Destinys fall hade varenda låt mätt bra av en melodiös sånginsats. Som det är nu dränks effektivt varenda positiv ansats av monotona och påfrestande avgrundsvrål.

Om det inte vore för att gitarristen också heter Formella i efternamn, hade en kickad sångare inte renderat särskilt höga odds. Nu blir tipset istället att vikande försäljningssiffror och rekordlågt intresse för den inplanerade turnén, tvingar bandmedlemmarna att skura toaletter för att klara hyran.

Martin Lee

Betyg: 3/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna