Dinonysus - Anima Mundi

[2004][AFM]

Svensk kraftmetall med en tysk sångare. Fungerar det, ja det får jag väl säga. Sångaren Olaf Hayer är troligtvis gruppens största behållning och förutom att traktera micken hos svenskarna, låter han sin stämma höras på Luca Turilli´s-soloalbum (gitarrist i Rhapsody). "Anima Mundi" öppnar starkt med låten "Divine". Här är det inte snack om något instrumentalt intro innan första låten, utan här drar vi gång direkt.

Johnny Öhlin öppnar låten med ett par hårda riff, sida vid sida av Ronny Milianwicz rejäla slag på pukarna. "Divine" låter som en typisk power metal-låt ska låta. Det "solas" och den innehar en allsångsrefräng. Inget nytt under solen alltså, men ändå så känns det som att bandet börjar hitta en egen nisch. Låt nummer två: "Bringer Of War" är en tyngre låt och ärligt talat så känns den lite tråkig, eller seg rättare sagt.

Titelspåret dundrar igång och här visar svenskarna och tysken hur riktig melodiös speed metal ska låta. Med en catchy refräng och Kaspar Dahlqvist smekande keyboardslingor i bakgrunden, tillhör denna en av plattans absoluta toppskikt. Allt som glimmar är dock inte guld, som det så vackert heter. Skivan är nämligen fylld av, stölder kanske är fel ord, men väldiga lån av melodislingor ifrån vissa andra band.

Detta märks extra tydligt i balladen: "Forever Yours". Refrängen är fruktansvärt lik Heavenlys "Carry Your Heart"-låt. Vilken är med på deras debutplatta "Coming From The Sky". Detta är stöld mina damer och herrar, såvida de inte är omedvetna om att melodin finns med i denna låt. Det kan tilläggas att låten är en av skivans bästa. Helloween är också ett band som kommer upp i tanken när jag lyssnar på denna skiva och även Maiden i den mycket bra låten "March For Freedom", med Nobby Norbergs tunga basgångar som grund.

Det är dock inte bara musikaliska stölder som skivan besitter. På omslaget av skivan så har tecknaren tagit en bild av Viggo Mortensen som spelar "Aragorn" i "Sagan Om Konungens Återkomst". Tecknaren har stulit bilden rakt av och använt som ansikte på guden "Dionysus". Om man tittar riktigt noga så kan man till och med se svärdets skaft sticka upp vid hakan. Även vissa tjejer på omslaget är riktiga modeller, jag undrar om de har rättigheterna att publicera dessa bilder?

"Anima Mundi" är dock inte dålig, lyssna bara på avslutningsspåret "Paradise Land" och känn kraften sippra in i dina öron. Dionysus har istället lyckats framställa en bättre platta en deras debut "Sign Of Truth", kanske blir det tredje gången gillt när nästa platta kommer. Vi får väl se.

Johan

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna