Doro - Classic Diamonds

[2004][AFM]

Man säger att de amerikanska krigarna i Manowar är kungarna av metall. Man säger att den läderförsedda stjärtgossen Rob Halford är metalguden, och om man nu betitlar de personerna med de epiteten, råder det väl inget tvivel om vem som ska tilldelas titeln som den östrogenfyllda metalldrottningen, just det, den väna fröken Pesch. Doro startade sin musikaliska karriär redan i tonåren och det tog inte lång tid förren Warlock var ett respekterat namn i metalvärlden. 1987 släppte de sitt magnum opus, "Triumph And Agony", av många sedd som ett mästerverk. Efter den skivan splittrades dock gruppen och frontkvinnan bildade således sitt eget band, Doro. Många turneer och en himla massa skivor senare, släpper hon nu ett samlingsalbum där de äldre örhängena har fått förstärkning i form av en symfoniorkester.

Orkestern går under namnet Classic Night Orchestra och gör ett fantastiskt jobb. De har inte bara förvandlat låtarna från frön till blommor, utan Doros röst förs fram i harmoni med orkestern utan att den tar överhanden (orkestern alltså). Låtvalet på skivan består både av Warlock- och Dorodängor. Tyvärr är Warlock-tiden endast representerad av fyra låtar och samtliga kommer tråkigt nog från "Triumph And Agony". Va? Tänker ni nu, var det inte den som var ett mästerverk nyss. Jo förvisso, men Warlock har en otrolig låtskatt och det är synd att de då bara har skrapat på ytan, "Burning The Witches" hade säkerligen låtit formidabelt cool med en massa stråkar i ljudbilden till exempel. Utöver Häxlås (fniss) låtarna bjuds vi på såväl en cover som ett gäng Dorolåtar.

Covervalet är mycket speciellt, låten är den inte helt okända "Breaking The Law" och Doro gör en helt egen version av prästernas hit. Den börjar som en ballad för att slutligen explodera i den heavy metalhymn som den faktist är. Den lilla grisen Udo - ja, han låter faktist som en gris i mina öron - bökar runt lite under versen och det låter väl sådär, Kai Hansen som lägger några solon på skivan, hade gärna fått låta sina stämband få ljuda lite istället. Skivan har ett minus. Det är på tok för många ballader. Hela sex stycken till antalet. Fans till Doro behöver knappast tvivla dock, "Klassiska Diamanter" är en välgjord skiva och den limiterade versionen ska tydligen innehålla tre bonusspår. Smaskigt värre.

Johan

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna