Edguy - Hellfire Club

[2004][Nuclear Blast]

Det var onsdagen den femtonde mars. En stark längtan var nu över och jag kunde äntligen pusta ut, längtan att få höra Edguys nya skiva Hellfire Club. Det var tydligen många som hade samma längtan, för nyligen så sades det att nämnda skiva hade klättrat upp till plats #6 på svenska albumlistan. Men säg den lycka som varar och nu har skivan rasat 20 placeringar, men vad gör det. Vi fick i alla fall för en stund visa det svenska folket att hårdrocken fortfarande är stark.

Nåväl, om vi går tillbaka till den där onsdagen i mars och hoppar fram till när skivan skulle åka ner i min skivspelare, utspelades följande scenario. Efter att med stor förväntan lyssnat igenom ungefär halva första låten så kände jag, nej det går inte. Jag tog ut skivan och satte i den i min cd-freestyle nu var det bättre. Mina hörlurar uppfångade varenda slinga, skrik och svulstiga arrangemang.

Men efter en genomlyssning så var jag besviken. Skivan var inte alls vad jag hade hoppats på och det faktum att låten "Down To The Devil" påminde om en poplåt gjorde inte saken bättre. Albumet var som en puppa som inte ville öppna sig men skam den som ger sig heter det ju så vackert - och inte ville jag skämmas - så efter otaliga och otaliga lyssningar har puppan nu blivit en fjäril.

Inledande "Mysteria" är en utmärkt öppnare och nackmusklerna får verkligen jobba under denna kraftlektion. Egentligen var det tänkt att Kreators sångare Mille Petrozza skulle sjunga i låten. Skivbolaget tyckte dock inte att det var en så bra tanke. I och med att låten skulle vara albumets öppnare. Kreators fans ska dock inte hänga läpp över detta, för den versionen finns nämligen med som bonus-spår på plattan och det är nästan bättre än orignalet med bara Sammet.

Som jag hoppades på, levererar Edguy alltid och detta var f a k t i s k t inget undantag (även om jag hade hoppats på lite mer). Den 70-tals doftande "The Piper Never Dies" låter - Purple, Avantasia och Iron Maiden - utan att falla utanför Edguy-ramen och tillhör troligtvis plattans bästa spår. Tillsammans med "We Don´t Need A Hero", "Down To The Devil", "King Of Fools" "Under The Moon" och "Navigator". Varav den sistnämnda låtens refräng sköts av Amanda Sommerville, Thomas Rettke och Ralf Zdiarstek.

Det som drar ner skivan är bristen på riktigt bra refränger i balladerna och det onödiga spåret "Lucifer In Love" som man kan likna vid Manowars intro till låten "Pleasure Slave". Har ni hört den så vet ni vad jag menar. En till av plattans toppar är bonusspåret "Children Of Steel" vilken är en gammal demo-låt som tyskarna har piffat upp. Edguy tillsammans med Nocturnal Rites och Tad Morose kommer till Sverige i början av maj - "Be There Or Be Square".

Johan

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna