Edguy/Nocturnal Rites/Tad Morose - Kåren
Göteborg - 6/5/04
Svenskt och tyskt stål
Min andra konsert år 2004 nalkades och förväntingarna var minst sagt höga. Paketet som bestod av Edguy, Nocturnal Rites och Tad Morose, kunde nog inte se bättre ut i mina ögon. Svenska Tad Morose gjorde i mitt tycke en av Sweden Rock Festivals bästa spelningar förra året och Nocturnal Rites är ett band som jag diggar skarpt - som jag dessutom aldrig har fått chansen att bevittna live. Tyskarna i Edguy å andra sidan såg jag på deras Mandrake-turné och det var fantastiskt bra. Frågan om de skulle slå mitt senaste möte med bandet var min största undran under hela kvällen och hur det gick får ni veta om ni fortsätter att läsa.
Bra band - dålig publik
Svenska Tad Morose är inga gröngölingar när det gäller liveframträdanden och sångaren Urban Breed är en frontman av hög rang. Bandet drar av den ena rökaren efter den andra men stora delar av publiken bara står där som några som nästan verkar ha hamnat fel. Ett fåtal av publiken röjer i alla fall på när bandet drar av låtar som "Matters Of The Dark", "No Mercy" och avslutande "Mother Shipton´s Words". På det hela taget helt okej, men SRF-spelningen ligger mycket högre. Jag tror nästan att Tad Morose passar bättre på en stor scen och speltiden på 30 minuter var kanske lite väl snål.
SETLIST
01. Anubis
02. No Mercy
03. Ethereal soul
04. Cyberdome
05. Matters of the dark
06. Mother Shipton´s Words
Norrlands Guld
Nästa band upp på scen var svenska Nocturnal Rites och om Tad Morose är ett bra liveband så är det inget emot norrlands guldgossar. Johnny Lindkvist som tog över mikrofonen från Anders Zackrisson efter albumet "The Sacred Talisman" är en sjuhelvetes sångare. Inledande "New World Messiah" och efterföljande "Eternity Holds" sitter som två käftsmällar, bandet är totalt magiska.
Gitarristen Nils Norberg briljerar verkligen och Johnny har inga som helst problem med att sjunga Anders-låtarna, han missar inte en ton! Humor är ett ord som jag skulle vilja sammanfatta spelningen med. Jag menar, vilka mer metalband brukar joddla(!) med publiken och säga falukorv mitt i en låt. Publikfrieriet fortsätter i låten "Glorious" där de försöker få publiken att sjunga med i refrängen. Det går så där, men jag och några till skriker för full hals i alla fall.
"Noccarna" avslutar med "Afterlife" - och vilken avslutningslåt! Hela stället kokar under denna slagdänga. Undertecknad saknade dock "Avalon" ifrån senaste plattan, men man kan inte få allt. Starkt jobbat Rites!
SETLIST
01. New World Messiah
02. Eternity Holds
03. Shadowland
04. Against the world
05. Glorious
06. The Sinners Cross
07. Iron Force
08. Awakening
09. Afterlife
Tyska clowner
Då jag hade fotopass under denna konsert så var det jag och en-två till i fotodiket på förbanden. Nu på huvudbandet var det smockfullt med folk - eller i alla fall runt åtta stycken - jag antar att det var GP och Aftonbladet som hängde där. Nåväl, ett gigantiskt vrål av publiken utgörs när lamporna släcks och tyskarna kommer in på scenen.
Inleder gör "Under The Moon" och publiken är som tokig. Sångaren Tobias Sammet säger sig ha lite ont i halsen, men detta tycker jag inte påverkade hans sångprestationer nämnvärt - okej lite - men inte så att det lät dåligt. Tre låtar in i konserten sätts balladen "Land Of The Miracle" igång, och detta gillade jag inte. Det är inte så att låten är dålig, tvärtom, låten är en av bandets bästa men timingen är INTE den bästa. Man kan inte slänga in en ballad som låt tre i en spelning, det är alldels för tidigt. Publiken har inte hunnit komma igång riktigt och detta förtar stämningen.
Setlisten är inte heller vad den skulle kunna ha varit. Istället för en rolig och snabb spel-lista så har det istället valt en seg med alldels för mycket nya låtar OCH ett trumsolo! Höjdpunkten är klockrent introt till "Reach Out For The Light" ifrån Sammets Avantasia. Jag ryser när jag hör introt och tanken på att de kanske kommer spela "Reach Out For The Light" blir alldels för stark för att vara hälsosam. Tyvärr blir det ingen "Reach Out For The Light", däremot "Chalice Of Agony" som även den är en riktig höjdarlåt. Och när Sammet kommer till Kai Hansens (Gamma Ray) sångparti i låten så låter han nästan likadant som samma man.
Till skillnad ifrån andra band så tycker jag att det var ovanligt mycket östrogen i lokalen, men när Tobias frågar hur många tjejer som är på konserten så skriker bara ett fåtal. Varför skrek inte alla? Vågade de inte? Skäms de? Över vad i så fall?
Konserten avslutas med att Edguy säger att de kommer till Göteborgs Metaltown i sommar och sedan sätts låten "Out Of Control" igång. Det är inte Edguy som är kungarna ikväll det är Nocturnal Rites och med den uppfattningen går jag ut i göteborgsnatten.
Johan
Betyg: 8/10
<< Tillbaka till Liverecensionerna