Elvira Madigan - Witches - Salem (1692 vs 2001)

[2003][Black Lodge]

Sinneslös black metal? Ja så skulle man på något vis kunna beskriva musiken som flödar ut ur mina högtalare just nu. Men musiken som Elvira Madigan har komponerat består av mer än hemsk svart metall. Influenserna är många och här kan höras alltifrån proggresiva inslag till mer lugnande partier som folkmusik.

Namnet Elvira Madigan antar jag är taget ifrån kvinnan med samma namn. Elvira jobbade på en cirkus som lindansare och hon var cirkusens stora stjärna. Men som alltid så brukar en stjärna falla och detta var inget undantag.

En dag kom en person vid namn Sixten Sparre för att recensera cirkus-showen. Hedvig som Elvira egentligen hette blev förälskad i denna ståtliga man. Men deras kärlek förbjöds av den unga kvinnans föräldrar. Det enda sättet att hålla kontakten var via brev.

Tre år gick och efter hemliga möten beslöt de sej för att rymma till Danmark. De levde på olika pensionat och hade det gott. Tills en dag, då pengarna de hade med sej tog slut. Då packade de en matsäck, de åt en sista måltid och slutligen tog de sina liv.

Man skulle väl egentligen kunna jämföra musiken med denna berättelse, den är minst lika vacker och minst lika kaotisk som den där dagen på 1800-talet.

Bakom Elvira Madigans musik står endast en man - Marcus H. Han spelar alla instrument, gjort alla arrangemang och det är hans strupe som får ta stryk. Det riffas, det väses och det sjungs med klar stämma. Nämnde jag att det klinkas på synth också.

Jag är imponerad, svart metall är väl inte min favoritgenré precis. Men Markus framhäver musiken på ett bra sätt. De många instrumentala vaxen står som stöttande pelare till de mer brutala spåren och även här måste jag säga att jag imponeras.

Jag ska väl inte sticka under en stol med att jag inte finner instrumentala låtar så intressanta, men... Elvira Madigan har lyckats med vackra arrangemang, som får lyssnaren att stanna upp i vardagen och bara njuta.

Speciellt bra är det sista spåret Honeythorne, som med sitt vackra arrangemang och rullande tempo får lyssnaren till en annan värld, en värld där häxor, trollkarlar och annat pack bevistas.

Låtar som rekommenderas är Kvinnorovet, Dark Seraphim, Häxor Maror och Vittror samt Honeythorne. Om det är något som jag vill klaga på så är det produktionen och det är även denna som gör att skivan inte får ett högre betyg. Ibland känns det lite som en demo-skiva så en bättre produktion till nästa gång hade varit guld.

Ett stort plus till Marcus för att han sjunger på svenska och engelska, vilket åtminstone för mej får skivan att sticka ut lite ibland alla andra spela-fort-som-fan-och-skrik-allt-vad-du-har-band. Starkt jobbat!

Johan

Betyg: 6/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna