TEXT: MARTIN PELIN

- Vi har provat att spela "Broken Wings" och "Fear" några gånger live och det känns jäkligt bra. Vi håller på att öva in några låtar till, och de känns minst lika bra. Det driv och den livekänsla som vi lyckats få på plattan har vi även fått med i replokalen och inför publik, så det känns jäkligt coolt att vi har kunnat bevara den känslan. Man lyckas inte alltid få med det på skiva, men nu har vi kunnat det. Det är nog också därför som vi har haft så lätt för att repa in de här låtarna.

När det gäller mediala omdömen på "Torn" har de inhemska åsikterna varierat lite. Däremot har man i Tyskland varit enbart positiva, vilket Jonas tycker är extra kul eftersom Evergrey inte varit överdrivet uppmärksammade eller populära där. När frågan om hur han själv skulle beskriva plattan ställs, blir det en stunds fundering, följt av ett till en början lite trevande svar:

- Mörk, tung, drivande och melodiös, kanske? Men, som sagt, mycket spelglädje som kommit naturligt av den inspelningsteknik vi använt oss av. Vi har haft väldigt fria händer med allt och varit väldigt öppna, till skillnad från förra plattan, "Monday Morning Apocalypse", som var väldigt stram. Man kan säga att vi då hade rätt hårda tyglar och ville göra plattan på ett visst sätt då.

Men ni var ändå nöjda med den?
- Jadå, absolut! Det var precis en sådan platta vi ville göra, vid den tiden. Producenten plockades in i tidigt skede och han skötte det mesta. Vi kunde inte gjort en bättre skiva just då. Nu i efterhand känner vi att det inte är vår grej egentligen, men det var en väldigt viktig platta för oss att göra. "Torn" däremot, känns som om den har mer "lir" överlag och kanske även mer liv. Dessutom har Jari, vår nye bassist bidragit med jäkligt mycket.

Jari Kainulainen, tidigare i finska power metalbandet Stratovarius, är alltså den som fått axla manteln efter Fredrik Larsson, som lämnade bandet tidigare i år.

Hur kom det sig att det blev just Jari som fick ta över?
- Vi hade genom en gemensam bekant fått reda på att han var ledig och jävligt sugen på att vara med, så han fick komma på audition och spela med oss. Det klaffade direkt, kändes bra och med honom på bas lät det bättre än vi någonsin gjort tidigare.

Berätta lite om låtskrivarprocessen. Hur går den till? Vad brukar ni börja med?
- Vi skriver på lite olika sätt. Henke skriver till exempel bara på gitarr, men när jag skriver är det nästan bara på piano eller keyboard. Samma sak gäller för Rikard, medan Tom brukar använda sig av piano eller gitarr. Oftast börjar det med ett riff eller en melodislinga, som sedan byggs på allteftersom. Det handlar om att komma i en slags stämning.

När ämnet låttexter kommer på tal är Jonas snabb med att poängtera deras betydelse även om han tycker att Toms röst är mycket viktigare för Evergreys musik.

- Det är klart, det hade liksom inte funkat om vi skrivit sleaze metal-texter om party och sådana saker. Texterna bör ha en hyfsat allvarlig ton och kännas seriösa. Det är ju Tom som har hand om texterna, men han brukar försöka förmedla något som berör eller är viktigt för honom.

Eftersom undertecknad finner intresse i att höra vad artister har för inställning till den ökande illegala nedladdningen, kom det sig naturligt att samtalet styrdes in på detta ämne.

- Visst har vi märkt av en minskning av antalet sålda skivor, men å andra sidan kommer ju fler folk till spelningarna. Man når ju ut till fler människor genom att vår musik sprids, så det är ju kul, men som musiker som lever på detta är det tråkigt att musiken bara stjäls. Men det är väl ingen idé att försöka stoppa det, alla gör ju det liksom. Det gäller väl att bara gillat läget, hur trist det än är.

2005 släppte man DVD:n "A Night to Remember", inspelad på Storan i Göteborg. Den rönte stora framgångar och blev bland annat nominerad till en grammis. Finns det då några planer på ytterligare DVD:er?

- Vi hade planer på en ny för nåt år sedan men det blev inget av det. "A Night To Remember " var verkligen en fullmatad DVD, så vi känner att det inte är någon panik med att spela in en ny. Det var ett jäkla jobb med den, med en massa klippande och själva inspelning krävde ju åtskilliga timmars planerande.

Det märks tydligt att Jonas är allt annat än sugen på att än en gång genomgå hela processen med att spela in en konsertfilm. Jag passar istället på att fråga honom om han skriver låtar som inte passar in i huvudbandets koncept eller på något annat sätt inte lämpar sig för Evergrey.

- Jadå, en massa! Jag och Henke (Danhage, bandets ena gitarrist) har ju ett annat band vid sidan om Evergrey, tillsammans med Fredrik Larsson, basisten i Hammerfall. Det heter Death Destruction och låter inte alls som Evergrey, utan är mer av den hårdare skolan inom metal. Det är lite Pantera och Machine Head-stuk på det. Vi har en grym sångare som är helt överjävlig på att skrika. Så när man skriver musik och märker att det inte passar Evergreys så kan det istället vara ett potentiellt riff till det Death Destruction. Dessutom skrev jag och Tompa lite poplåtar för ett tag sedan, så det finns alltid någon annanstans att lägga de där riffen. Jag känner aldrig att jag måste hålla mig till ett visst stil hela tiden.

Du har ju hållit på med musik ett tag nu. Utvecklas du fortfarande som musiker?
- Jo, det har jag tänkt på mycket på senare tid. Jag känner att jag utvecklas mer på ett annat plan än det rent spelmässiga. Man lär sig hur allting fungerar runtomkring, processer som inspelning, mixning och sådana saker. Även själva tänkandet. Att man lär sig att man till exempel kan och vågar prova ett viss typ av trumslag och märker att det kan lyfta fram andra saker i musiken än om man gör på ett annat sätt. En massa nördiga grejer på ett annat plan än att sitta och öva paradiddlar i sexton timmar i sträck, vilket jag aldrig gjort eftersom det är så jäkla tråkigt. Jag har faktiskt inte övat eller repat på ett par veckor, vilket ju är ren skandal egentligen. Senaste gångerna satt jag hemma i timtal och övade tekniska saker. Det bästa och värsta är ju att det ger resultat! Det finns inga genvägar till att bli grym, det är bara att träna.

Hur ser du på Evergreys framtid? Hur ser det ut om tio år? Har ni fortfarande kvar spelglädjen?
- Javisst! Vi trivs så bra ihop och är ett jävligt gött gäng. Fem goa gubbar, liksom, som får göra det vi tycker bäst om.

Så du känner dig aldrig trött på musiken och att spela i bandet?
- Nej, nej, nej! Nåt sådant känner jag absolut inte. Definitivt inte.

Så de som av någon anledning var oroliga för att Evergrey skulle lägga ner verksamheten inom en snar framtid kan med andra ord pusta ut.

Planer på att turnera snart finns naturligtvis. Man har kollat upp en del alternativ, men inget är fastställt, varför Jonas inte vill gå in på det, eller avslöja några detaljer. Dock blir det en del ströspelningar inom rikets gränser nu i höst. När intervjun närmar sig sitt slut frågar jag ifall Jonas har något att tillägga, varpå han än en gång nämner sitt sidoband Death Destruction och ber om en länk till deras MySpacesida, så här kommer den:

www.myspace.com/deathdestructiongbg