Exodus - Shovel Headed Kill Machine

[2005][Nuclear Blast]

När Paul Baloff återförenades för andra gången med sina forna bandkamrater inför ”Thrash Of The Titans” 2001, var det nog många som hoppades på en permanent lösning. Det mesta talade också för att det skulle bli så. Exodus gav sig ut på en längre turné och började i samma veva skriva nytt material. Men redan den 2:a februari 2002 kom dråpslaget när Paul Baloff drabbades av en dödlig stroke.

Gary Holt var dock fast besluten att låta bandet leva vidare och ringde in Steve Souza för ytterligare en återförening. Ett rätt logiskt beslut men i grunden en besvikelse för alla oss som hade hoppats på en värdig uppföljare till debuten ”Bonded By Blood”. Vän av ordning påpekar säkert att Steve Souza faktiskt var medlem i bandet under storhetstiden med bland annat MTV-hiten ”Toxic Waltz” på meritlistan. Men faktum kvartstår; Sauza lyckades aldrig överglänsa Baloffs ursinne på debuten.

På förra årets comeback överraskade dock Souza med en helt nyfunnen aggressivitet i rösten, vilket starkt bidrog till att ”Tempo Of The Damned” placerade sig högt på årsbästalistor världen över. Ändå kan jag inte låta bli att fundera över hur ”Tempo…” hade låtit med Baloff på sång. Det är ingen styv gissning att Holt i huvudsak skrev plattan med originalsångaren i åtanke och att nödlösningen Souza helt enkelt ”tvingades” ändra tonläge.

När nu ”Shovel Headed Kill Machine” landar i skivbutikerna har inte bara den nygamle sångaren fått stryka på foten, utan Gary Holt mönstrar i stort sett en helt ny uppställning. Bassisten Jack Gibson är visserligen kvar men både Tom Hunting och Rick Hunolt har av olika (mer eller mindre suspekta) anledningar också fått maka på sig. Här har båda lagdelarna förstärkts med synnerligen välkända Paul Bostaph (Forbidden, Slayer) och Lee Altus (Heathen), så här har väl osäkerhetsfaktorn varit rätt låg. Det stora frågetecknet gällde om det fanns någon som alls var värdig att lyfta micken i detta legendariska band (även om jag själv hade vissa funderingar på Vio-Lence Sean Killian)?

Enter Rob Dukes! En hittills helt okänd förmåga som på ett nästan osannolikt sätt tar vid där Paul Baloff sjöng sin sista ton. Det är högst tveksamt om Gary Holt hade kunnat hitta en lämpligare ersättare. Rob Dukes verkar ha förstått exakt vad som krävs (vilket är närmast oändligt svårt att uppnå) och kastat sig handlöst in i sitt nya liv.

”Shovel Headed Kill Machine” är absolut ingen ny ”Bonded By Blood” men lik förbannat det närmaste man kan komma en värdig uppföljare. I dagens nostalgiscen är det nog tyvärr tveksamt om plattan får det mottagande den förtjänar. Hoppas att jag har fel dock. ”Shovel Headed Kill Machine” överträffar lätt föregångaren och svämmar över av högklassig thrash. ”Deathamphetamine”, ”Now Thy Death Day Come” och ”44 Magnum Opus” skulle ha platsat på vilken Bay Area-platta som helst 1986. Men framförallt överrumplar Rob Dukes med en attityd och ett framförande som jag inte trodde var möjligt. Paul Baloff ler i sin himmel.

Martin Lee

Betyg: 9/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna