Final Dawn - Under The Bleeding Sky

[2004][New Aeon Media/Karmageddon]

Det första man slås av är hur catchy Final Dawn faktiskt är för att vara ett renodlat death metal-gäng. Till skillnad från många inom genren har man tagit sig gott om tid när det gäller både melodier och arrangemang. Inte alls fel med andra ord.

Sen öppnar Vesa Mattila truten. Och med ens känns allting väldigt skakigt. Ungefär som ett fotbollslag med ett lysande anfall men en helt hopplös backlinje. Nu undrar väl vän av ordning hur nyanserat det egentligen går att dödsgrymta? Ganska rejält skulle jag vilja påstå. Morbid Angel har t ex aldrig återhämtat sig efter David Vincents avhopp och vad hade väl Dismember varit utan Matti Kärkis tordönsstämma?

Problemet med Vesa Mattila är framför allt att det hela känns lite ansträngt. Någon har sagt mig att riktiga dödsvrålare ”sjunger” med magen, medan amatörerna sliter ut halsen. Och förmodligen får Vesa peta i sig både Fishermans’ Friend och Treo Comp efter repen.

Att texterna emellanåt känns väldigt ”finska” gör inte direkt saken bättre. Ofta kan man dölja bristfällig lyrik genom att medvetet slarva lite med artikulationen. Så varför ge lyssnaren facit i bookletform?

Mitt förslag är kort och gott att Vesa till nästa skivsläpp koncentrerar sig på musicerandet (vilket han bevisligen har talang för) men lämnar över micken och textförfattarpennan till någon bättre lämpad. Typ Jörgen Sandström.

Martin Lee

Betyg: 4/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna