Freedom Call - The Circle Of Life

[2005][SPV]

Trallvänligt, energipiggande och euforiframkallande. Redan från starten satte tyskarna en hög standard för bandets musik. Debutalbumet "Stairway To Fairyland" har en evig plats hos powermetallarna med en fabläss för medryckande extremt trallvänliga melodier. Den nästkommande plattan "The Crystal Empire" bjöd även den på högklassig kraftmetall. Och sedan när "Eternity" damp ner på skivdiskarna för två år sedan visste man att de var att räkna med. Det är då oerhört tråkigt att behöva meddela er kära läsare att de med "The Circle Of Life" har stagnerat.

Missförstå mig rätt nu. Freedom Call sviker inte inte sin redan inslagna väg med ett tum. Vi bjuds fortfarande på pampiga, keyboarddominerande arrangemang med tvärta riff, smattrande dubbelkaggar och Chris Bays smurfröst. Men det känns inte lika roligt längre. Inledande "Mother Earth" är en klen skapelse med en mycket intetsägande refräng, det bästa är Zimmermanns trumljud vilket låter som det är taget från themet till Macguyver! "Carry On" å andra sidan visar upp konstellationen från dess bästa sida, med en otroligt cathcy refräng befinner vi oss återigen i Freedom Call-land. Riffandet, sångmelodin, allt är perfekt in i minsta detalj. Låten saknar bryggor, men vad gör det när den är så bra!

Något som jag stör mig på är låttitlarna vilka alla redan har använts av andra band. De redan nämnda är bekanta från Within Temptation och Manowar/Angra bland annat. Sedan följer Helloween/Accepts "Starlight", Stratovarius "Hunting High And Low", Metaliums "Hero Nation" och Elton Johns (!) "The Circle Of Life". Jag kan gå på i evigheter angående detta ämnet men det skulle bli för långrandigt att läsa. Jag nöjer mig därmed genom att säga att det är rena, skära stölder.

Germanerna har denna gången tagit hjälp av gästsångare, en tjej och två killar. Den mest kända Ralph Zdiarstek återfinns bland annat i Avantasia. De andra två lirar i coverband, sålunda har jag inte speciellt stor koll på vilka det är. Musiken som framförs är helt okej och bitvis riktigt bra (även om det tog ganska lång tid att inse det). "Kings And Queens" tillhör tillsammans med "Starchild" och "Carry On" plattans absoluta toppar. I refrängen får vi även ta del av den igenkännbara Freedom Call-keyboardfanfaren. Produktion är klanderfri och bandet presterar en fullt god tårta, synd bara att de inte hade tid att få med glasyren.

Johan Karlsson

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna