Furze - UTD

[2007][Candlelight]

Upphovsmannen bakom Furze kallas Woe J Reaper och har enligt uppgift figurerat inom den norska black metal scenen ett bra tag. Än intressantare är att han uppenbarligen drabbades av idétorka 1998 och sedermera flyttade ut i skogen. I tre och ett halvt år!

Jag antar att det delvis är upplevelserna från denna naturvistelse som återges på den här plattan. Men helt säker kan man givetvis inte vara. På sant black metal-manér består en stor del av bandinformationen av rena obegripligheter, exempelvis:

FURZE don't sing ABOUT death and want to die…we are all doomed…we are supposed to:
Approach the Only---------------------"1"
Musical furthering of
The One Reaper-----------------------"3"

Rent musikaliskt blir det inte mycket begripligare. Det som spontant dyker upp i huvudet är när jag själv pluggade in min första elgitarr i farsans stereo för att få till en riktigt distinkt distorsion (med resultatet att nya svindyra diskanthögtalare drogs från månadspengen). Det låter tunt, knastrigt och är helt befriat från dynamik. Och ovanpå detta en "sånginsats" som för tankarna till en överladdad dammsugare.

Förutom att ge begreppet "lo-fi" ett nytt liksminkat ansikte, utmanar den gode (sic) Reaper vanligt folks uppfattning om musik genom att till synes planlöst stapla lösa fragment ovanpå varandra. Att urskilja låtar går knappt ens när man sitter med ögonen fastnaglade på CD-displayen.

Furze är förmodligen det hetaste, mest "necro" som finns att uppbringa inom norsk black metal idag. Men vad vet jag? Man måste nog vara riktigt jäkla "true" för att alls vara värdig. Till den skaran hör trumfantomen Frost (Satyricon) som sägs lira på ett par av låtarna.

Betyg: 3/10

Martin Lee


<< Tillbaka till Skivrecensionerna | Start