Ghost Machinery - Tha Haunting Remains

[2004][Sound Riot][Onsdag]

Det här var en trevlig ny bekantskap. Finska Ghost Machinery är Burning Point-vokalistens, tillika gitarrist, Pete Ahonens avkomma. Efter att ha insett att hans mångsidiga låtskrivande inte alltid passade in i Burning Point letade han reda på två medlemmar ur demo-gruppen Wildcard och ta-dah! - trion Ghost Machinery var skapad! Eftersom Ahonen besitter en av Finlands vassaste pipor, men Burning Points något tradiga heavy metal inte föll mig helt i smaken, så var detta sidoprojekt spännande nyheter.

Något som finnar i allmänhet har problem med är engelskan. Därför måste jag bara dela med mig av detta utmärkta parti ur bandets biografi som medföljer promon: ”Ghost Machinery are a power metal band. It’s melodic and symphonic yet and well varied. The neo-classical elements are saw here clearly, it can to be a double-bass drum fast, a kind of epic mid-tempo, a heavy fantasy passage, and something traditional that lead us to Malmsteen’s old age.” Lyckligtvis så är Petes engelska-kunskaper i uttal och textförfattande klart bättre än vad man fasat över efter att ha läst detta och om man bortser från grammatiska fel så är inte beskrivningen av bandet helt oäven.

Riviga powermetall-stänkare som ”Blinded Eyes”, ”Evil Within Us” och ”Heaven or Hell” bländar med fart, härliga gitarrslingor, starka refränger och ivrigt plinkande på keyboarden. Pete har en mogen röst som han tyvärr utnyttjar ganska sparsamt, även om det då och då slinker ur en eller annat falsett. Allra bäst låter det i mellanregistret, där råheten gör sig gällande. Just när man känner att det börjar låta lite för standard-power vänder det tvärt och Pete plockar in de Van Halen-kryddade spåren ”Down in Flames” och ”Darkest Hour”. Blandat med softare spår som ”In Your (Evil) Dreams” och balladen ”Dreamworld” har vi en frisk mix som håller länge.

Denna platta är dock långtifrån jämn och nog borde den bleka covern på Gary Moores ”Out In The Fields” ha skippats. Här sköter en märkbart trött Ville Laihiala (Sentenced) leadsången och körerna tycks bestå av en ensemble kastrerade muppar, vilket resulterar i en ytterst kraftlös version av en annars utmärkt låt. Även bustrista refränger av typen ”Fallen Angels” kunde med lätthet ha gått genom svarven ett par gånger till. Plattan är kanske lite för lång för sitt eget bästa och om man kapat 2-3 spår av de 13 så hade den nog smällt något högre.

I en genre där det mesta är så välanvänt och gammalt att det med lätthet skulle platsa på Antikrundan, drar Ghost Machinery sitt strå till stacken. Om man inte är så kräsen när det gäller originalitet och slukar den mesta power metal med hull och hår, så är det fritt fram - Ghost Machinery bjuder nämligen på en läcker buffé trevliga godsaker för den sugne.

Jacob Holmström

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna