|
SVERIGES SLEAZEKUNGAR BRYTER TYSTNADEN Samtida med Mötley Crüe, före Guns’n’Roses, uppvärmningsakt till Yngwie Malmsteen på Hovet och, inte minst, ett av de verkliga dragplåstren när det vankades Luciarock i Nordic Channel för ca 17 år sedan. Att säga att bandet har påverkat dagens unga sleazeband är en grov underdrift. De har faktiskt funnits så länge att de tackat nej till att värma upp för, på den tiden okända, Alice In Chains på legendariska Cat Club. Mina damer och herrar; Glorious Bankrobbers är tillbaka!
|
|
TEXT: MARTIN LEE |
|
Jonas Petterson, gitarrist och grundare
av bandet, skrattar lite när jag inleder med att bandet funnits sedan
urminnes tider. - Resultatet var att det började ringa tidningar till skivbolaget och undra om de kanske kunde få några recensionsex. Då visade det sig ju att alla de där tidningarna stod ju på skivbolagets lista och att vi hade blivit blåsta. Så det blev ju värsta floppen. Skivbolaget försökte dela ut plattor senare, men det blev ju liksom pannkaka allting. Då ruttnade vår sångare (Olle Hillborg) och upplöste bandet.
Under de år bandet låg nere spreds medlemmarna vind för våg och ägnade sig åt lite av varje. Jonas spelade bland annat med Zinny Zan i bandet Dream Police. Ett band som lirade flitigt på Stockholms klubbar och var på vippen att få skivkontrakt innan de, som en konsekvens av för mycket sprit och droger, upplöstes. Av en ren tillfällighet kom en förfrågan från Norge om Glorious Bankrobbers kunde tänka sig att komma dit och spela. - Ja då drog vi ihop bandet igen. Men den här gången tog vi med ytterligare en gitarrist, Micke Jansson, som faktiskt var med och grundade bandet från allra första början. Och sen rullade det bara på. Vi började repa, det blev mer spelningar och till slut gjorde vi en ny platta ("Dynamite Sex Doze"). Bassisten Pelham Söderström bestämde sig
dock för att hoppa av strax innan skivinspelningen. Han skulle precis
få barn och hade helt enkelt inte möjlighet att offra den tid
som krävdes. Istället rekryterades gitarristen och barndomskamraten
från Sollentuna - På nåt sätt kan man ju egentligen kalla det en omstart för bandet. Efter det (medlemsbytet och skivinspelningen) började det rulla på med videos och rätt mycket turnéer både i Sverige och utomlands. Vi spelade innan Yngwie Malmsteen på Isstadion och så var vi ju en sväng i New York. Alice In Chains fick bandet att upplösas för andra gången I och med "Dynamite Sex Doze" och det intensiva turnerandet började Glorious Bankrobbers rykte sprida sig utanför Sveriges gränser. En amerikansk manager hörde av sig och bjöd över bandet till New York för en tvåveckors promotionturné. Bland annat på legendariska CBGB’s där en liveplatta spelades in. - Han bokade in ett antal spelningar och tog dit skivbolag och sådär, men det var väl ingen som riktigt nappade. Det var precis i den vevan som Alice In Chains och allt det här började hända liksom. Vi fick faktiskt ett erbjudande om att vara förband till just Alice In Chains på ett ställe som heter Cat Club. Men vi visste inte vilka det var så vi tackade nej (skratt). Det var en liten miss kanske?! - Jaja, men i alla fall, sen så började ju liksom musiken dra åt ett annat håll. Micke Jansson började göra lite låtar med ett tyngre stuk och då ruttnade Olle (för andra gången).
Mitt antagande att det skulle finnas någon bitterhet kvar kring sortin från Mental Hippie Blood visar sig vara helt ogrundad. Micke hade ju fått kicken inför släppet av första plattan 1984, så på sätt och vis kan man kanske säga att han rättmätigt fick ge igen lite. Och för Jonas del verkar det i efterhand mest ha varit en naturlig följd av bristande motivation från hans egen sida. Han skrattar lite när jag påpekar att det nu står 1-1: - Ja, det måste ha känts skönt för honom. Men det gick ju åt fel håll för mig också (musikaliskt). Blev Micke Jansson tillfrågad inför återföreningen? - Javisst, men han hade precis flyttat till Norge och gift sig och fått barn. De driver ett hotell i Nordnorge, så för honom funkade det inget bra att göra platta och…jag vet inte, han kanske, det är ju ett par år sedan så han kanske inte har samma intresse heller.
Liksom inför återförening nummer två, när det kom en förfrågan från Norge, var det utomstående krafter som fick Glorious Bankrobbers att åter ta upp verksamheten. Via bandbokaren på Pub Anchor i Stockholm, fick skivbolaget Swedmetal tag i Jonas, vars band Greed har spelat där en hel del. - Det var väl någon gång kring jul eller januari, så det är ju inte länge sedan. Vi repade några gånger och sedan var det dags att gå in i studion. Tanken från början var att bandet skulle vara med på en samling och eventuellt släppa någon gammal platta och lägga in någon ny låt. Det visade sig dock att samtliga medlemmar var allt annat än nöjda med ljudet på de tidigare plattorna, varför det blev nyinspelning istället. - Framförallt "Dynamite Sex Doze". Då (när den kom) kanske man tyckte att det lät okej, men jag tror inte ens att vi tyckte att det lät riktigt bra då. Och efter att snacket gick så tyckte de (Swedmetal) att ”va fan, spela in det på nytt igen då”. Den nya plattan består alltså av nyinspelningar av gamla låtar? - Ja, vi fick helt fria händer att välja vilka låtar vi ville. Så vi har tagit de bästa låtarna från debuten och Dynamite Sex Doze, gjort om dem lite, och gett dem en ny chans liksom. Jag tror det är fyra låtar från varje platta, sen har vi fyllt på med låtar som vi gjorde efter Dynamite, innan vi blev Mental Hippie Blood. ”Ma’am I’m A Loser”, ”She’s A Bitch” och ”Rodeo”. Jag vet inte om man ska kalla det en ”Best Of…” eller någon sorts hybrid. Har ni funderat på att skriva några helt nya låtar också? – Ja, det är inte omöjligt i och för sig. Fast inte till plattan nu. Det skulle ju göras så pass fort och så där. Och vi tyckte ju att de gamla låtarna var så pass bra. Sen har vi ju fortfarande en massa riktigt bra låtar på demo, som spelades in efter Dynamite Sex Doze, som man kanske skulle vilja få ut vid ett senare tillfälle.
Tolv låtar spelades in innan påsk. Nu inväntar man slutmixen signerad Zan Clans Chris Laney som bland annat låg bakom mixningen på Crashdiets debut. Vid intervjutillfället hade han provat en låt för att få bandets reaktioner innan han gick på semester, men återupptar arbetet inom ett par veckor. Omslag och annat är i princip klart och planen är att få ut plattan under hösten. – Ja alla gånger. September som vi hade tänkt oss blir kanske lite tajt, men i oktober i alla fall. Vi har precis gjort en jättebra fotosession med (gamla OKEJ-fotografen) Uffe Magnusson. Ja, han har alltid varit inblandad i Glorious och han tyckte att ”fan ska ni köra igång här, då måste jag få ta bilderna”. Så vi tog både studiobilder och utomhus. Det vart över 350 bilder tror jag, så det blir lite jobbigt att sitta och välja. Några spelningar är inte bokade i skrivande stund, men i våras gjorde man ett framträdande som öppningsakt åt Guns’n’Roses-gitarristen Gilby Clarke i Växjö. En spelning som gick väldigt bra. – De har ju rätt bra bokningskontakter på Swedmetal så de satte oss som förband i den där folkparken, antagligen för att se om vi fortfarande funkade live. Det var väl en 100-150 pers, det var ju inte en så stor folkpark. Men när vi körde så stod alla längst fram, världens drag alltså. Det var betydligt lugnare sen när Gilby Clarke spelade. – Det som var extra roligt var att det fanns folk som hade åkt ända från Stockholm för att se oss. Det var ju rätt otippat. Ett gäng 20-åringar som åker hela vägen från Stockholm bara för att se oss, jävligt smickrande alltså. – Sen när plattan är släppt kommer vi definitivt att ha någon spelning i Stockholm. Och sen antar jag att Swedmetal kommer att fixa lite spelningar. Antingen kommer de att sätta oss som förband till något utländskt eller så sätter de ihop något paket med något av sina andra band. De snackade om Quireboys, men det är inget som är klart ännu.
Flera av Glorious Bankrobbers gamla polare spelade på årets upplaga av Sweden Rock Festival, däribland Poodles, Easy Action och stallkamraterna Nasty Idols. – Det var första året som inte jag var där på 6-7 år. Morsan fyllde jämnt så jag tvingades följa med till Mallorca istället. Det här året var det stora banden ändå inga höjdare för mig. Det var ju riktigt bra för några år sedan när Hanoi Rocks lirade. Grymt bra. Även Mötley Crüe var kul att se och Ted Nugent också. Sen är det kanske lite för mycket sån här annan metal som inte jag gillar. Å andra sidan orkar man ju inte se för mycket heller, man vill ju festa också. Men det jag hade velat se i år är ju Easy Action. – Vi satsar på att lira där nästa år med Glorious, det måste vi ju få till bara. Det vore ju jävligt kul alltså. Framförallt i och med att man åker dit varje sommar ändå.
Jag påpekar att det har varit ett rent helsike att få reda på information kring återföreningen. Ingen ordentlig hemsida, utan bara en kort bandpresentation på Swedmetals hemsida med en text rippad från sleazeroxx.com. Att ens få till en intervju verkade inledningsvis inte helt självklart. Finns det några skäl till att man ligger så lågt? – Nä det är nog mer att det så färskt (skratt). Planen nu är väl att få ut plattan och sen se vad som händer. Och det är väl inte helt omöjligt att man försöker göra någon video eller så också. Men vi måste väl hitta någon som är lite bra på det där med hemsidor, för ingen av oss har någon vidare koll. Och det är klart att det behövs. Något DVD-släpp med gammalt material eller re-releaser av tidigare plattor ska vi dock inte räkna med. Men kanske om intresset är tillräckligt stort. Jag hävdar att det ju måste finnas någon sändmaster av Luciarock på Fryshuset liggande någonstans. – Ja det är sant alltså. Vi har ju inte forskat så mycket i det, men i och för sig, helt omöjligt är det ju inte. Nu så fort vi kommer igång med slutmixen (av plattan), så kommer man ju att börja fundera på vad man kan göra runt omkring också. Så det är ju inte omöjligt att det blir någon sådan grej också. Men framförallt vore det kul att göra någon video på någon av låtarna. Sen att få den spelad, det vet jag inte hur lätt det är. Vi avrundar intervjun med att försöka utröna när bandet gjorde något i intervjuväg sist. – Oj, det måste vara hur länge sen som helst. Det måste ju vara innan vi började med "Mental Hippie Blood". Jag ger mig fan på att det måste ha varit någon gång runt 1991 som är den senaste gången alltså (skratt). Hur Glorious Bankrobbers av 2006-års modell låter återstår att se. Sett till låtmaterialet, skulle det dock förvåna mycket om plattan inte placerar sig i tätskiktet när årets sleazeskörd ska sammanfattas. Ett av Sveriges bästa band är tillbaka, förhoppningsvis för att stanna den här gången. |
|
|