TEXT: Johan Karlsson
Joacim Cans, sångare i bandet Hammerfall flörtar hej vilt med
publiken på hemma-arenan Scandinavium. Mannen vid micken opererade
stämbanden för ett tag sedan och visst kan man känna att
han fegar lite men inte så mycket att det skulle dra ned helhetsintrycket.
Konstellationen är taggad till tusen. Det är deras andra framträdande
i denna legendariska boning och för kvällen har de radat upp
en hitparad med dess mest lätttillgänliga låtar, dessvärre
är det detta som gör att konserten aldrig lyfter och inte heller
blir det bättre av att vi först bjuds på ett trumsolo
och sedan ett menlöst gitarrsolo. Det måste dock medges att
när väl soloutsvävningarna är avslutade och de andra
strängkamraterna fyller i med sina instrument och förvandlar
ett tradigt trumsolo till instrumentalrökaren "Raise The Hammer",
är detta kvällens höjdpunkt.
Roligare blir det inte. När man för femte gången i ordningen
får höra Joacim säga "Let The Hammer..." varav
publiken svarar med ett öronbedövande "Fall!" vill
man bara gå därifrån. Jag kan förstå om musikerna
vill lira låtar som de tror kan gå hem hos de nya fansen,
men vi då? Vi som har sett bandet fler gånger än fingrarna
på högerhanden. Vad ska de erbjuda oss? Ett gitarrsolo signerat
Oscar Dronjak vilket består av några skalor som bäste
gitarrist i ett högstadieband sätter med guran bakom ryggen.
Mer hårdrock och mindre lek. Ett tag trodde jag bandet skulle börja
häva öl, köra upp med motorcyklar på scen och låta
en värnlös tjej visa brösten. Mer hårdrock, mindre
lek.
Betyg: 6/10
<< Tillbaka till Start
|
|