HUSET AV METALL

Umeås plats på metalkartan är lika självklar som att vissa av banden kommunen hyser alltid har borgat för kvalitet. Det är likaledes en suberb idé att låta hålla en hårdrocksfestival mitt i smällkalla vintern.
Att den snöklädda studentstaden även har lyckats med en så otroligt stark line-up som debuterande festival är smått fantastiskt. Det vore således klart oartigt att inte befinna sig där när portarna öppnas.

TEXT: Johan Karlsson

Fredag

"Under 18 - utgång är lika med hemgång" den svarta texten på det gula plakatet är hård men rättvis. Givetvis är det bättre med strikt alkoholservering än att stänga ute minderåriga fans. Dessvärre super de antagligen som tokar före de äntrar lokalen. Utanför ingången ser jag en ung tjej vomera, tragiskt nog var hennes kväll säkerligen förstörd efter detta. Där inne är det desto lugnare, fylleriet är på en lagom nivå och den största delen av individerna som har hittat hit, denna kalla fredagsnatt, verkar vara på ett ypperligt humör.

De stora scenerna som banden har blivit utvalda att få utöva sin konst på, var de bästa jag någonsin har fått äran att bevittna. Heed som var första band ut på scenen Äpplet, vars destination var belägrad mellan två barer där väggarna gick i en vit färg och en allmän launchstämning råder, axlar sin mantel exemplariskt.

Kvintetten, med den mästerliga demonsångaren Daniel Heiman, avtecknas i ett grönskimrande ljus medan de levererar solida metal-dängor. När ex-medlemmen i Lost Horizon, ylar sig genom slutet på "Ashes" kan man nästan tro att glasen i baren ska spricka av hans fenomenala stämma. Göteborgarnas setlist består, av naturliga skäl, till största del av bandets debutalbum men de hinner även med att presentera två nya låtar. Den ena, "Running Through The Shadows", inleds som värsta thrashsmällen sedan är det "Heed-metal" för hela slanten. Batteristen, Ufuk Demir har bara repat en gång med grabbarna men hans insats är mer än hedervärd. Avslutningsvis överlämnar de en allsångskryddad version av balladen "Nothing", scenen badar i ett rött ljus.



Idun heter den andra stora scenen och detta är även huvudarenan. Själva rummet liknar mer en biograf än en konsertlokal och detta beror på att det normalt sett är en teater. Att slå sig ned i de blåfärgade mjuka stolarna och bevittna konserter kan var det mest lysande jag upplevt i konsertväg. Chansen att somna är dessvärre ganska påfallande.



Dream Evil, ett annat Göteborgsband, står redan på podiets golv och förmedlar taktfast heavy metal - samt en hel del humor. Senare ger Dödsmetall-veteranerna Entombed järnet på platån, publiken är salig. L-G Petrov ränner fram och tillbaka, sjungandes med grov röst samtidigt som huvudet far upp och ner. Musiken är aggressiv, tung och Stockholmarna bjuder på en uppskattad tillställning.



Tysk-svenska konstellationen Savage Circus har under olika omständligheter inte kunnat repa tillsammans många gånger och det är allt annat än en tight grupp musiker vilka serverar Blind Guardian-metal pre "Nightfall In Middle Earth". Låtmaterialet är dessbättre så pass starkt att spelningen inte går helt åt helvete. En hel del folk går iväg halvvägs in i setet och i slutet står det endast ett fåtal tappra kvar. Bandet avslutar med "Born Again By The Night" och det är hur som, jäkligt kul att höra Jens Carlsson sjunga Iron Savior-låten "Brave New World". Faktum kvarstår, det är festivalens största besvikelse för många.

Det norska svartmetallarna Satyricon med deras nära nog Danzig-porträttlika sångare underhåller Idun och våra nordiska grannar visar sig vara välbekanta med att uppträda inför en publik. Folkmassan nedanför ser ut att stormtrivas under headbangings- och riffmötena. Efteråt kan man fastslå att Satyricon-giget tillhör en av festivalens bästa uppvisningar enligt ett flertal personer som jag språkar med under kvällens slut



Lördag

Hypocrisy-mannen Peter Tägtgren har teatern i ett järngrepp. De vilsna själarna prisar honom som en gud och avslutande "Shut Your Mouth" kompletteras med ett basistiskt-stagedive. Pain ryktades vara på pång till Sweden Rock Festival nu i år men vid en konfrontation med sångaren i VIP-baren står det klart att det inte blir så.



Savage Circus-Emil och unge-Hansi-kopian Jens lirar även med "Young Metal Gods"-vinnarna Persuader. Om herrarna var besvikna över uppslutningen dagen före var de nog gladare under denna spelning. Hemmapubliken är med på noterna redan från start och det ges stående ovationer efter varje låt. Lägg därtill ett rejält taggat band och en klart bra setlist som spänner över samtliga av bandets musik-kollektioner.



Sleaze-kvoten på festivalen fylldes upp av de hypade Hardcore Superstar och denna var rejält befogad. Detta är sannerligen ett band som får en publikklump att koka. Micktrakterare Adde äts formligen upp av de unga tjejerna som beskådar denna utomordentliga liveakt och killarna i publiken sväljer bandets partyhårdrock med både fett och svål. I slutet av spelningen river de bokstavligen talat scenen, makalöst! När jag hookar upp med min hitresta vän från huvudstaden, Nicklas, berättar han - efter idel lovord om bandets prestation - smilande:

- Alltså, fan, jag hånglade med två brudar där inne. Sedan såg jag den ena med hennes kille, he he skrattar han skadeglatt. Det är skitlätt att hitta brudar på konsert, du bara lägger armen om henne, tittar henne i ögonen och ler. Gör hon likadant är det fritt fram, fortsätter han triumferande på härlig stockholmska.

Helsingborgs metal-stoltheter Soilwork har fått äran att avsluta hela schabraket. Publiken är hungriga för hård metall och det är precis sådan skåningarna skänker. "Stabbing The Drama" är en härlig slägga och när vokalist Adde från Hardcore Superstar gästar känns stämningen på topp. Björn Strid, sång ,uppmanar till en moshpit och piskar upp publiken till bristningsgränsen. Björn lovordar publiken och jag lovordar festivalen. När jag talar med artistansvarige Mats Björklund och påpekar hur väl festivalen föll ut och hur ypperligt arrangerad den är säger han att det värmer i hela hans hjärta, att fler än mig har sagt det och det värmer lika mycket varje gång. Festivalen blev en succé och kanske hamnar man i Umeå nästa år också. Vi får väl se.

Bilder i urval

<< Tillbaka till Reportage