Incapacity - 9th Order Extinct

[2004][Metal Blade]

Med kraften hos en tromb fullständigt pulvriseras man i öppnande ”Wide Of The Mark”. Femtiofem sekunder senare är det över och man undrar vad det precis var som hände. Då börjar det hypnotiska inledningsriffet till plattans bästa låt ”Grand Future Disease” – en låt som sjuder av elak spelglädje från första till sista noten.

Men sedan tar det på något vis stopp. Inte så att resterande låtar är direkt dåliga. Det är bara det att den fenomenala öppningen lovade så mycket mer. Där nämnda ”Grand Future Disease” är helt översållad med intressanta vändningar och finurliga stick, känns resten som väldigt mycket annat inom genren idag. Eller för all del som sångaren Andreas ”Drette” Anderssons tidigare sysselsättning Edge Of Sanity. Ultramangel blandas upp med trögflytande domedagstoner och ett röstläge långt ner på harmoniskalan. Brutalt som djävulen själv men uppriktigt sagt rätt trist.

Inte förrän i sista låten ”Overdose On Purity” med sin snygga refräng och episka avslutning tar det sig igen. Men då är det för sent. Två (och en halv) låt på ett helt album räcker inte. Kanske är detta ett grundläggande problem med en genre som i mångt och mycket tenderar att kopiera sig själv? Och kanske är det generellt så att kraven på nyskapande är för höga? Incapacity har trots allt kvalitéer – tro inget annat – men på ”9th Order Extinct” är de tyvärr för få för ett toppbetyg.

Martin Lee

Betyg: 6/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna