|
Into The Pit, oktober 2006
Äntligen höst! Fast det satt långt inne. Med temperaturer på uppåt 20 grader i slutet av september, är det inte utan att man börjar oroa sig för de så omdebatterade klimatförändringarna.
Visst har sommaren varit den bästa i mannaminne. Kan väl inte minnas att jag någonsin varit ”tvungen” att svalka mig med så mycket öl (he, he). Och som kronan på verket fick vi som besökte Sweden Rock Festival i somras bevittna den bästa spelningen i festivalens historia.
Jag talar så klart om Celtic Frost. Så mörkt, så långsamt, så massivt, så fullständigt förkrossande ondskefullt. Frågan är om gräset framför Sweden Stage någonsin återhämtar sig från denna Hin Håles schweiziska inkarnation?
Men nu är det som sagt höst igen. Och skälet till att jag välkomnar denna mörka och kalla årstid så innerligt (förutom att skinnjackan är avsevärt mycket skönare nu) är så klart att det börjar röra sig på konsertfronten i vår huvudstad igen. De riktiga tungviktarna, med Iron Maiden och Slayer i spetsen, får vi visserligen vänta ytterligare en månad på. Det kompenseras å andra sidan med att oktober erbjuder betydligt fler akter i kategorin ”band-som-man-länge-velat-men-inte-fått-chansen-att-se”. Exempelvis Death Breaths premiärgig på Debaser Medis den 26:e, där självaste Scott Carlson enligt uppgift ska medverka. En historisk spelning på alla sätt.
Historisk blir också inledningen på månaden där ett pånyttfött New York Dolls gästar Berns. Gamla som gatan, visst, men gubbarna David Johansen och Sylvain Sylvain (numera flankerade av något yngre Hanoi Rocks-gubben Sami Yaffa) svänger bättre än någonsin.
Vi ses i baren!
|