Kataklysm - Serenity In Fire

[2004][Nuclear Blast]

Detta är mitt första möte med Kataklysm och även om jag generellt sett inte gillar dödsmetall passar detta mig som vattnet i glaset. Det första dödsband jag recenserade var Mortician och det var väl inte riktigt min kopp av kaffe direkt. Skivan totalsågades och mina efterföljande möten med den dödas metall har inte varit kontinuerliga precis. Ända fram tills nu. För även om Kataklysm lirar brutal dödsmetall så... gillar jag dem.

Serenity In Fire är ett grymt, brutalt och smakfullt verk. Trummorna dundrar på snabbare än vinden. Sångaren sjunger - ja han sjunger faktiskt. Istället för att bröla på som en halvslaktad ko, så kan man faktiskt höra vad Maurizio Iacono pressar fram mellan sina läppar. För att ge det hela en ytterliggare dimension så sjunger han med två stämmor och jag skulle nästan vilja säga att detta är de dödas svar på King Diamond - sångmässigt. Herr Iacono växlar nämligen mellan att sjunga brutalt till att sjunga med en mer ljusare röst och detta uppskattas fullkomligt av mig.

Första låten inleds med ett tal där rösten säger: "This is the life we choose, the life we lead, and there is only one guarantee, none of us will se heaven". Sedan drar låten The Ambassodor Of Pain igång med ett härligt riffande, malande trummor och en ursinnig Maurizio som sjunger: "Thats me, I´m the ambassodor of pain" och man förstår vart låten barkar hän. Detta är alldels lagom brutalt för min del, man hör vad sångaren sjunger, det är stundtals melodiskt och stundtals ett j-vla mangel. Andra låten The Ressurected drar igång med feta blastbeats och ett vrålande, men sedan händer något. Efter att ha använt en brutalare röst så låter sångaren som King Diamond (när han sjunger normalt det vill säga inte i falsett) jag är helt såld, detta är är klart den bästa brutala musik jag har hört på år och dar.

Om jag ska ta ut några speciellt bra låtar så får det bli, For All Our Sins, vilken låter som ett brutalare Children Of Bodom - fast utan synth. Det brutala titelspåret tillhör även den en av favoriterna samt efterföljande Blood On The Swans och den avslutande låten Under The Bleeding Sun - vilken pärla.

Produktion är även den superb, dock gillar jag den ljusare rösten mer än den brutala och skulle hela skivan vara fylld av Maurizios ljusare röst så skulle troligtvis skivan fått klättra ett snäpp till på betygsstegen. Avslutningsvis vill jag uppmana alla Death/Thrash-fans att kolla in detta - för denna skiva är death metal av bästa kvalitet!

Johan

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna