Lanfear - Another Golden Rage

[2005][Massacre]

Ibland har man svårt att förstå hur grupper skapar den stämning och ljudbild som till slut fastnar på det färdiga vaxet. Det är beundransvärt att det finns så pass många musiker som kan förmedla sin vision och fylla upp lyssnaren med skilda känslor och sinnesstämningar så fort de tar ton. Tyska Lanfear vräker på med svindlade trumspel, ödesmättade keyboards och svidande progressiva gitarrslingor och kreerar absolut…ingenting. Tillsammans med en sånginsats av högt skönsjungande Tobias ”Neo” Althammer som är så kliniskt ren från allt vad känslor heter är frågan hur väl vald skivtiteln ”aNother gOlden rAge” egentligen är.

År 2517, då alla människor sedan länge är utbytta av robotar, ställs en musikdator in på småprogressiv tysk metal. Det blippar och blinkar lite på en dataskärm och datorn komponerar själv ihop vad den tycker denna musik borde låta som. Resultatet blir slående likt Lanfears senaste plastbit. Det är välspelat, helt befriat från såväl musikaliska som produktionsmässiga fel och stundtals totalt intetsägande. Grabbarna kan sin musik, de gör allt så perfekt som det är tänkt att det ska låta, men tyvärr har de lämnat hjärtat hemma i byrålådan under skapandet av dessa låtar.

De elva spåren smälter ihop till svag legering där man knappt märker att den ena låten går över i den andra. Bortsett från vid balladen ”Eternally” då mönstret plötsligt bryts av ett solo på… uuhhh… saxofon, Djävulens förlovade instrument. Nåja, allt är inte nattsvart på detta album. Inledande titelspåret lyser faktiskt igenom efter par genomlyssningar med fantasifullt trumspel och sina smarta höga sångmelodier. Likaså är ”Shades of Black” elakt glimmande progressiv guldklimp som man borrat in mitt i plattans inre. Här finns allt det som de andra spåren saknar: väl utnyttjad aggressivitet, minnesvärda sångpartier och rykande variation med flytet i behåll i musicerandet. Det sistnämnda spåret talar sitt tydliga språk - hungern och kreativiteten finns kvar om än väl dold innerst inne.

Jacob "Jacobi" Holmström

Betyg: 4/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna