Mad Max - Night Of White Rock

[2006][AOR Heaven]

Årets hittills sämsta intro är ett faktum när denna platta snurrar igång. För vad Mad Max ville uppnå med introt på inledningsspåret ”To Hell And Back Again”, som i övrigt är en bra låt, är för mig en gåta. Låten inleder i alla fall med någon slags synth-plink för att övergå till något som låter som en hip-hoppare som skratchar LP-skivor... Som tur är behöver jag bara stå ut med eländet i ett par sekunder innan gitarrerna tar vid och plattan fortsätter som den ska.

Mad Max är ännu ett i raden av Tyska band med rötterna i 80-talet som slagit sig ihop igen för att släppa en pensionsförsäkring. Här är det hela den klassiska sättningen bestående av Roland Bergmann, Juergen Breforth, Michael Voss och Axel Kruse som har återträff. Min tidigare erfarenhet av bandet är i stort sett obefintlig och jag har därför svårt att jämföra Night of White Rock med deras tidigare fullängdare. Skivan är släppt på bolaget AOR Heaven, vilket säger en hel del om musiken. Visst är det lite hårt ibland, men oftast är det midtempo och smöriga refränger vilket skapar en väldigt lättlyssnad upplevelse. Ett par spår fastnar direkt i huvudet och inbjuder till vidare lyssning: ”To Hell and Back”, ”Losin’ It” och ”Unbelievable”.

Det mesta av smörigheterna på skivan står sångaren Michael Voss för. Hans silkeslena röst passar dock inte bara för skönsång, på de spår där han faktiskt tar i lite har han även ett skönt riv i rösten. För min del är det alltför sällan som det sker på "Night of White Rock". Det är också Voss själv som står för produktionen och om den finns det inte mycket negativt att säga. Han har säkert uppnått vad han ville, men måste det vara så mesigt? Fast jag får väl tända stearinljusen och slänga på plattan nästa gång jag har en tjej på besök, då kanske den kommer till sin fulla rätt.

Per Fredin

Betyg: 6/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna