Magnitude Nine - Decoding The Soul

[2004][Inside Out]

Amerikanska Magnitude Nines nya album var en positiv överraskning för min del. Musikaliskt kan man säga att det är melodisk hårdrock, med progressiva element. Stilmässigt går det att dra paralleller till band som Dream Theater, Symphony X och Yngwie Malmsteen, fast med ett ganska eget sound.

Skivan sparkar i gång med låten New Dimension, som tillhör skivans starkare spår. Den, liksom de flesta låtarna, går i ett ganska långsamt tempo, vilket jag tycker är skönt, i kontrast till all power metal lyssnat på under de senaste åren. Refrängerna är, om inte tralliga, i alla fall lättsjungna och sätter sig på hjärnan.

Sångaren Corey Browns röst är ganska ljus, utan att för den sakens skull gå upp i falsett jämt och ständigt. Han är en duktig sångare helt enkelt. Musikerna i bandet ger även de ett stabilt och välspelande intryck.

Om någon blev avskräckt när jag nämde ordet progressiva, och tror att den här skivan är full av kvartslånga låtar och solo-orgier, kan jag informera om att så inte är fallet. Låtarna är i snitt fem minuter långa och solona är ganska sparsamma, även om gitarristen Rob Johnson får briljera ibland.

Om jag ska komma med lite kritik kan jag säga att skivan saknar lite variation på låtarna, men detta vägs upp av att de ändå är väldigt jämna. Det finns inte någon låt som känns tveksam eller mindre bra, vilket är ganska ovanligt.

Martin

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna