Gamma Ray - Majestic

[2005][Sanctuary]

Kungarna från Tyskland är tillbaka. Efter fyra års tystnad i studion ljuder återigen Kai´s stämma på ett nytt Gamma Ray-vax. Bandet har sedan debuten "Heading For Tomorrow" levererat förstklassiga låtpärlor och den skatt de besitter stjäl man inte i första taget - även om dess tillväxt kanske inte alltid har skett genom helt hederliga tillvägagångsätt.

Herr Hansen arbetade redan under tiden i Helloween som mästertjuv. Ett fåtal gånger har han även blivit upptäckt. Sorgligt nog har hans färdigheter blivit något av en kutym på så gott som varenda album med Gammastrålarna. Den nya given "Majestic" är inget undantag. Den slughet som märks tydligast är i sticket till "My Temple" samt inledningen i "Hell Is Thy Home".

"Majestic" fortsätter ungefär där "No World Order" slutade. Kulsprutesmattrande kaggar, 80-talsriffande och sublima melodier. "My Temple" öppnar starkt och följs av lika kraftfulla spår med en rad tempoväxlingar, sköna solon samt medryckande refränger. Texterna är här fullproppade med det där varma stället i underjorden och detta ger ju en sjysst övergång från den Illuminatiinfluerade lyriken från förra plattan. Kai Hansen verkar även utveckla sin röst hela tiden och på denna skivan låter den råare än tidigare, vilket välkomnas med öppna armar. Allt är dessvärre inte till det bättre. Konstellationen har dragit ned något på tempot och i och med den 70-talsinledande "Majesty" har följet troligtvis komponerat sin sämsta refräng någonsin. Det är segt. Rena rama doomen men utan en bra melodi.

Efterföljande "How Long" är däremot en jävligt njutbar skapelse som tillsammans med episka "Strange World" samt "Blood Religion", stabila "Carry... eh, "Fight" och Panterariffande "Condemned To Hell" står för plattans bästa spår. Produktionen på albumet är som vanligt kanon och det finns väl inte så mycket mer att tillägga. Förutom kanske, häng på låset den 23 september för djävulen!

Johan Karlsson

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna