VIKINGAR OCH ELD!
Demoner,Drakar och Krigare.
Pyroteknik, svällande muskler och dansande kvinnor.
TEXT: JOHAN KARLSSON
AKT I
Specialgästerna Holy Hell och Rhapsody Of Fire
gör bägge ett intressant uttryck där de som öppningsakter
för metalkungarna varken sparar på krutet musik- eller pyroteknikmässigt.
Det förstnämnda bandet frontas av en kvinna och hennes utstrålning
på scen är beundransvärd. Den tighta läderdressen,
hennes basistkollega som i utseende nästan plagierar Mr. Halford
och de snygga soloduellerna i de smäckra heavy/power-frukterna är
precis vad man ska uppbringa som förband till de episka gudarna.
Lite intressant är även att den gamla Manowar-trummisen Rhino
lirar i bandet och han behöver inte skämmas över sitt tighta
spel. När de sedan river av Malmsteen-dängan "Rising Force"
och Eric Adams går in och gästar som duettpartner på
Andrew Lloyd Webbers "Phantom Of The Opera" kan inte sinnet
bli annat än stillat.
AKT II
De italienska drakdräparna är även de
underhållande på sitt eget lilla vis. Vi bjuds bland annat
på ett melodiskt bas-solo, opera-orerande och en hel dos av Epic
Symphonic Hollywood- samt Filmscore metal. Luca Turilli som ovantecknad
alltid trott var leadgitarristen gnider strängarna för fulla
muggar men det är den mystiska kollegan (Rhapsody består av
fem personer, på scen var de sex förf. anm.) som drar det stora
lasset. Under "Village Of Dwarves" går en vitbeklädd
kvinna upp på en sten och dansar graciöst till den folkmusik-inspirerade
trudelutten - bandmedlemmarna ser tok-allvarliga ut hela tiden.
- Do you want something fast? vrålar Fabio och publiken vrålar
tillbaka. "Dawn Of Victory" liras med stor passion. Spelningen
avslutas som den sig bör; med allsångs-power-metal-hymnen "Emerald
Sword".
AKT III
Pang! Manowar inleder med - "Manowar" och tro det eller ej -
Eric Adams fegar! Vad ska det här föreställa egentligen?
Varenda vers i slaktlåten "Call To Arms" genomsyras av
Erics feghet. Fast
vad gör det när de väl drar av
låtar som pang (!) "Mountains", pang(!) "Each Dawn
I Die", pang(!) "Gloves Of Metal", pang(!) "Holy War",
pang(!) "The Oath"och framförallt, pang (!) "Secret
Of Steel" - gåshud! Amerikanarna radar upp obskyritetens bästa
spår och publiken är salig - att utelämna monsterhiten
"Hail And Kill" borde dock beläggas med spöstraff!
Under den headbangings-vänliga "The Gods Made Heavy Metal"
får Joey besök av ett par damer och medan dessa ålar
sig mot honom gör metallmannen någon gest mot Eric som får
vokalisten att börja skratta ohejdbart. Den lilla omustiga mannen
försöker sjunga vidare men skrattsalvorna besegrar honom. Den
hårda konstellationen fortsätter sedan som om ingenting hänt.
Karl Logans förträffligt tuffa nattsvarta gitarr drar iväg
på nya riff-färder och Scott Columbus får ägna sig
åt lite svettigt hand- och fot-arbete.
"Black Wind Fire And Steel" avslutar den första raden melodibitar
och den mäktiga ljusshowen bandet har dränkts i får nu
lämna plats åt vikingar, en forntida båt, eld samt en
film om Odin! Ett antal spår från senaste given avverkas medan
vi kan se hur ett dussintal män - och en kvinna - slåss för
sina liv i föreställningen som spelas upp på den helsvarta
backdroppen. I det sista numret "Hymn Of The Immortal Warriors"
brinner nästan hela scenen. Det går inte klaga på showen
i alla fall men lite fler låtar hade varit trevligt.
<< Tillbaka till Start
|