Demoner,Drakar och Krigare.
Pyroteknik, svällande muskler och dansande kvinnor.

TEXT: JOHAN KARLSSON

AKT I

Specialgästerna Holy Hell och Rhapsody Of Fire gör bägge ett intressant uttryck där de som öppningsakter för metalkungarna varken sparar på krutet musik- eller pyroteknikmässigt. Det förstnämnda bandet frontas av en kvinna och hennes utstrålning på scen är beundransvärd. Den tighta läderdressen, hennes basistkollega som i utseende nästan plagierar Mr. Halford och de snygga soloduellerna i de smäckra heavy/power-frukterna är precis vad man ska uppbringa som förband till de episka gudarna. Lite intressant är även att den gamla Manowar-trummisen Rhino lirar i bandet och han behöver inte skämmas över sitt tighta spel. När de sedan river av Malmsteen-dängan "Rising Force" och Eric Adams går in och gästar som duettpartner på Andrew Lloyd Webbers "Phantom Of The Opera" kan inte sinnet bli annat än stillat.

AKT II

De italienska drakdräparna är även de underhållande på sitt eget lilla vis. Vi bjuds bland annat på ett melodiskt bas-solo, opera-orerande och en hel dos av Epic Symphonic Hollywood- samt Filmscore metal. Luca Turilli som ovantecknad alltid trott var leadgitarristen gnider strängarna för fulla muggar men det är den mystiska kollegan (Rhapsody består av fem personer, på scen var de sex förf. anm.) som drar det stora lasset. Under "Village Of Dwarves" går en vitbeklädd kvinna upp på en sten och dansar graciöst till den folkmusik-inspirerade trudelutten - bandmedlemmarna ser tok-allvarliga ut hela tiden.
- Do you want something fast? vrålar Fabio och publiken vrålar tillbaka. "Dawn Of Victory" liras med stor passion. Spelningen avslutas som den sig bör; med allsångs-power-metal-hymnen "Emerald Sword".

AKT III

Pang! Manowar inleder med - "Manowar" och tro det eller ej - Eric Adams fegar! Vad ska det här föreställa egentligen? Varenda vers i slaktlåten "Call To Arms" genomsyras av Erics feghet. Fast… vad gör det när de väl drar av låtar som pang (!) "Mountains", pang(!) "Each Dawn I Die", pang(!) "Gloves Of Metal", pang(!) "Holy War", pang(!) "The Oath"och framförallt, pang (!) "Secret Of Steel" - gåshud! Amerikanarna radar upp obskyritetens bästa spår och publiken är salig - att utelämna monsterhiten "Hail And Kill" borde dock beläggas med spöstraff!



Under den headbangings-vänliga "The Gods Made Heavy Metal" får Joey besök av ett par damer och medan dessa ålar sig mot honom gör metallmannen någon gest mot Eric som får vokalisten att börja skratta ohejdbart. Den lilla omustiga mannen försöker sjunga vidare men skrattsalvorna besegrar honom. Den hårda konstellationen fortsätter sedan som om ingenting hänt. Karl Logans förträffligt tuffa nattsvarta gitarr drar iväg på nya riff-färder och Scott Columbus får ägna sig åt lite svettigt hand- och fot-arbete.



"Black Wind Fire And Steel" avslutar den första raden melodibitar och den mäktiga ljusshowen bandet har dränkts i får nu lämna plats åt vikingar, en forntida båt, eld samt en film om Odin! Ett antal spår från senaste given avverkas medan vi kan se hur ett dussintal män - och en kvinna - slåss för sina liv i föreställningen som spelas upp på den helsvarta backdroppen. I det sista numret "Hymn Of The Immortal Warriors" brinner nästan hela scenen. Det går inte klaga på showen i alla fall men lite fler låtar hade varit trevligt.













<< Tillbaka till Start