Helloween - Helloween

[1985][Noise]

Helloweens karaktäristiska sound kom med plattorna "The Keeper Of The Seven Keys Part I" och givetvis "Part II". Dessa plattorna ses som milstolpar i hårdrockshistorien och de flesta som gillar melodiös speed metal bör ha dessa i sin samling. Den skivan som jag nu har valt att recensera är dock av en annan karaktär. De glada refrängerna som finns på "Keepers"-plattorna, är här som bortblåsta. Låtar som "Rise And Fall", "Future World", "Dr.Stein" och "I Want Out" existerar inte. Istället bjuds vi på låtarna: "Starlight", "Murderer", "Warrior", "Victim Of Fate" och den avslutande grymma låten "Cry For Freedom".

Detta är pumpornas debutalbum och egentligen så har det ingen titel. Den är som vi så fint kallar det, en självbetitlad skiva. Skivan går dock oftast under namnet "Mini-Lp´n". Jag å andra sidan, väljer att kalla den Helloween. En grov skillnad gentemot "Keepers"-vaxen är att här finns ingen mästervokalist i form av den gudabenådade Michael Kiske. Här tar istället den mustaschprydda gitarristen Kai Hansen ton. Och vilken ton sedan. Här är det inte något tal om att likt en sånglärka förmedla sin texter. Mr. Hansen vrålar istället på som en virilare James Hetfield.

Utöver den flinka gitarristen finns det tre andra kufar med i bandet. Den sorgligt bortgångna Ingo Schwichtenberg, som dundrar på likt ett duracellbatteri bakom trummorna. Pumpornas egna Cliff Burton, nämligen Markus Grosskopf och slutligen Kais låtskrivarvän, Michael Weikath, som även han trakterar den sexsträngade. Musiken dessa fyra tyskar har komponerat ihop ligger närmast thrashgenren, men ändå så har Helloween lyckats med att vara originella. Kais råa "smurfsång" hans tappingdueller med kompisen Michael och tillsammans med duracellkaninen Ingo flätar de harmoniskt ihop Markus dundrande bas. Detta är så ofantligt bra musik som det bara kan bli, födelsen till power metal.

Skivan inleder med låten Starlight som är en av Helloweens bästa låtar överhuvudtaget och i slutet av låten skriker Kai "Staaaaaaaaaaaaaarlight", så himmelskt ljust så man bara ryser. Texten till låten är förövrigt riktigt bra och handlar om droger. För att ge en extra dimension till låten så sjunger Hansen i andra versen, först med en ganska ren röst, för att i nästa mening sjunga lite råare. Det känns lite som att han är schizofren. Låten är emot droger och här har jag valt att ta ett utdrag ifrån den: "You feel the mind-blowin' stuff flow through your veins, you take off and fly to the sun, but when you get too near your wings will be burnt, you'll die in the flames and you'll fall".

Det genomgående temat för skivan är snabbhet, här finns inte en enda slö låt och det sätter jag stort värde på. Låten "Warrior" går väl lite långsammare än de övriga men det är naturligt för att lugna ner skivan lite. Skivan avslutas med den dryga sex minuter långa låten Cry For Freedom. Denna är så frukantsvärt bra att det inte går beskriva den med ord, man måste känna känslan själv när man lyssnar på den. Låten inleder med en sorglig melodi och Hansen sjunger nästan plågat liksom känsloladdat.

Låten exploderar sedan till en riktigt snabb historia med härliga körer, snabba solon och Kais obeskrivligt känsloladdade sång. Man förstår vad Hammerfall har fått sina körideér till låten "Legacy Of Kings" ifrån. Skillnaden är bara att Helloween gör det tio gånger bättre.

Detta mina damer och herrar är en av de bästa skivorna som någonsin har släppts. Jag tycker nog till och med att det är den bästa i hela musikhistorien, trots att det bara är fem låtar på den så är det en skiva man kan lyssna på om och om igen utan att tröttna, så underbart. Har ni inte denna skivan så införskaffa den genast! Skivan finns förövrigt med på CD-versionen av "Walls Of Jericho", där även singellåten "Judas" ingår. Ett måste,måste, måste-album, klockrent!

Johan

Betyg: 10/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna