Mortification - Primitive Rythm Machine

[1995][Intense]

Bättre än så här kan man nog inte göra en thrashplatta. Trots det har Mortification fått föga uppmärksamhet i den hårdare musikvärlden. Det är ju inte direkt ett namn som droppas i samma andetag som Sepultura, trots att det finns stora musikaliska likheter. Kanske beror det på bandets uttalat kristna budskap? Sånt går förstås inte alltid naturligt hem i samma kretsar som gillar texter om ondska och elände. Mortification bär dock sina texter med en stor dos finess och självironi, som vem som helst skulle kunna uppskatta. Att skrika ”killing evil” fyra gånger i en låt på 20 sekunder är ett exempel.

Men nu över till det musikaliska. Plattan trampar igång med mäktiga trummor som ska symbolisera titelspåret. Det lyckas faktiskt. Det är djungelkänsla, säkert inspirerat av liknande verk av just Sepultura. Snart fyller Steve Rowes bas i med närmast gitarrliknande riff. Rowe - i egenskap av sångare, basist och röd tråd genom bandets medlemsbyten - ÄR Mortification! Han rosslar igång med en relativt behaglig growlsång. Tempot exploderar och växlar genom ett skolexempel på hur man gör kvalitativ musik av en i grunden okomplicerad genre.

När inledningsspåret har kört över en blir ”Mephibosheth” en nästan småseg midtempothrashare. Den har dock kvaliteter som växer med tiden och har visat sig vara en strålande livelåt. ”Seen it all” är ytterligare en växare med många riff att upptäcka. Efter dessa lite svårare spår kommer närmast befriande enkla och tralliga ”The true essence of power”, med blytung vers och skönt groove. ”Toxic shock” drar åter upp tempot en aning, liksom för att förbereda på det som komma skall.

Nu kommer det! Rowe inleder med ett furiöst hamrande på basen. Trummorna kommer smattrande. Tempohöjning. Och just när man tror att det inte går att spela snabbare kommer ytterligare en tempohöjning. Man fullkomligt sugs in i energin av ”40:31”. Jodå, det är en bibelvers (i Jesaja) som besjungs: ”…men de som väntar efter Herren hämtar ny kraft, de får nya vingfjädrar som örnarna. Så skyndar de iväg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.” Passande rader minsann, till denna kraftuppvisning!

Efter denna rejäla genomkörare kommer det kanske mest hitvänliga spåret i ”Gut wrench”. Tydliga influenser kan höras från Metallicas ”Leper Messiah”. Dock kryddat med det närmast karakteristiska Mortification-groovet, mycket vilande på utsökt bashantering av Rowe.

”Confused belief” är en stabil mellanlåt. ”Providence” däremot sticker ut en aning från resten av plattan med mer melodiös framtoning. Dock med bibehållen aggressivitet. Här får vi också gästsång av Vett Roberts i en betydligt högre tonart än duettpartnern Rowes. En låt som med tiden växer till plattans favorit, när man kommit över de mer omedelbara ”40:31” och ”Gut wrench”. Redan nämnda ”Killing evil” avslutar som en rejäl urladdning. Också här ökas tempot för varje femsekundersvers. Hela anrättningen avslutas med ett smakfullt avgrundsgrowl.

Produktionen är rå och ger en lagom dos äkthetskänsla. Enda nackdelen är att man kan skönja det som långt senare i historien skulle komma att bli känt som ”Ulrichs kakburkar” i vissa partier. Fortfarande efter snart tio år har jag inte lyckats hitta motsvarigheten till ultimat thrash. Hoppas bara att fler får förmånen att upptäcka denna musikaliska ekvilibristik.

David Bergström

Betyg: 10/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna