One Man Army And The Undead Quartet -
Error In Evolution

[2007][Nuclear Blast]

Med tanke på att fjolårets debutalbum "21st Century Killing Machine" var ett av de starkaste i mannaminne, är det ingen överdrift att påstå att förväntningarna på denna uppföljare är uppskruvade till max. Kanske är det därför jag känner mig så påtagligt besviken på öppningsspårets In Flames-minnande refrängbygge. Inget ont om flammorna, men vi talar trots allt om ett band frontat av Johan Lindstrand med ett förblutet i The Crown. Det här ska låta fan så mycket råare!

När "Knights In Satan's Service" dundrar igång ett par minuter senare är impacten total. Det är nästan så att man undrar om den "tama" inledningen var ett medvetet spratt. För så här bra, mina damer och herrar, har svensk döds-thrash inte låtet sedan "Deahrace King" (ja du läste rätt!). Det skoningslösa riffandet och den fullständigt golvande attacken i denna låt är så massiv att det nästan blir vått i brallan. Och det bästa av allt; det fortsätter i samma stil ytterligare 3 gånger på raken.

"Such A Sick Boy", The Supreme Butcher" och "The Sun Never Shines" tillhör den sortens brutalmetal som frambringar det där obegripliga fånleendet på läpparna. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men på något vis skickar den här sammansättningen ljudvågor stötar rätt in i nervbanorna. Det är helt hopplöst att värja sig emot. Det är Exodus och Death på samma gång. Det är ren och skär världsklass!

Tyvärr tar det roligaste slut ungefär här. "See Them Burn", "Nightmare In Ashes And Blood" och "Heaven Knows No Pain" funkar hjälpligt, men är inte i närheten av mästerverken innan. Avslutande "Hail The King" tar i viss mån tillbaka förlorad mark, men borde rent taktiskt ha legat tidigare på plattan.

Alice Cooper-covern "He's Back (The Man Behind The Mask)" hade jag först inte ens tänkt kommentera, men känner mig ändå tvungen att en gång för alla säga ifrån på skarpen. GE FAN I SÅNT HÄR TRAMS OCH GÖR DET NI SKA ISTÄLLET!

Som helhet betraktat går det, trots det något ojämna intrycket, inte att bortse från den helt fenomenala kvartetten låtar med indexnummer 1 till 4. Ett minialbum med enbart dessa hade kammat hem full pott.

Martin Lee

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna