Paragon - Forgotten Prophecies
[2007][Remedy]
Det räcker ju egentligen att läsa titlarna
"Face
of Death", "Halls of Doom", "Wargods"
Det
kan helt enkelt inte gå fel om du startar ditt sångskrivande
med så fina lyriska idéer. Det här är sann metall.
Sann tysk metal i sin finaste form. Ingen glad, keyboardsolkad schlager-metal.
Paragon slår till igen. Det är tungt, mörkt och ändå
melodiskt. Riffen är ettriga som flugor en sommardag.
Bandet har uttalat ett mål med skivan att ta sin liveenergi med
in i studion. Mångtaliga försök genom historien har visat
att det inte är så lätt som det låter. Men Paragon
lyckas i alla fall spela power metal som den ska spelas - med kraft och
energi. Värt att notera är att detta är första gången
sedan "Chalice of Steel (1999) som Piet Sielck inte har producerat
bandet. Steve Quellmalz och Arne Wachtmann har fått till ett lätt
tillspetsat ljud i maskinen.
Det börjar med några schyssta riff i "Hammer of the Gods"
och "Arise", men där är refrängerna något
svagare. På tredje spåret "Face of Death" tas så
det sista steget in i metalhimlen med en komplett komposition. Den hamrande
basen i verserna är enkel, men ändå så genialisk.
Det snabba titelspåret och den tunga, argsinta midtemposkapelsen
"Souleaters" är andra favoriter.
Men vad vore en skiva utan ett sant hatobjekt? "Ganglands" startar
med ett fläskigt riff, men refrängen flaxar så totalt
kraftlöst att den hela anrättningen störtdyker och totalhavererar.
Som tur är reparerar snabba, tunga "Wargods" omedelbart
all skada. Till sist får vi en briljant cover på Overkills
"Deny the Cross" ("Taking Over" 1987). Totalt sett
ännu en mycket stabil insats från ett av Tysklands mest pålitliga
band på senare år. Det kanske inte hamnar i absoluta topp
när karriären ska summeras en dag, men snäppet bättre
än föregångaren "Revenge".
David Bergström
Betyg: 8/10
<< Tillbaka till Skivrecensionerna
|