Petra - Jekyll & Hyde

[2003][Inpop]

Petra omnämns som hastigast i senaste avsnittet av ”Hårdrockens historia” i SRM som ”det första stora kristna hårdrocksbandet” … ”harmlöst och småtrevligt”. Harmlöst och småtrevligt är väl en ganska bra beskrivning på bandets musik egentligen - fram tills nu! Jag fick en smärre chock när jag hörde ”Jekyll & Hyde” första gången. Så här hårt har inte Petra varit sen… öh… aldrig! Kanske på någon enstaka låt, t.ex. ”This Means War!”, men inte på en hel platta. Den kristna rockens svar på Def Leppard brukar normalt sett leverera välproducerad, refrängstark rock och mäktiga ballader. Bra låtar har de alltid haft, men kanske inte av den sorten man headbangar hejdlöst till. Tendensen har också tydligt gått åt ett allt poppigare sound.

Av den anledningen har mitt intresse för bandet avtagit med åren och därav dröjde det innan jag ens kollade upp nya plattan. En stor del i det nya soundet är sannolikt beroende på gitarristen Bob Hartmans återkomst. Han har visserligen funnits med i bakgrunden hela tiden som låtskrivare, men nu är han alltså åter med som en ledstjärna i bandet. Även fansens tjat om att återgå till rockrötterna verkar ha påverkat.

Titelspåret är först ut och för några sekunder tror man nästan att det är ”S:t Anger II” som ska braka lös. Men riktigt så ”illa” är det inte. Petra hittar snabbt till en bekväm melodi, trots att tyngden är slående. Karaktäristiske sångaren John Schlitt, som varit bandets mittpunkt sen han tog över micken på ”Back to the Street” (1986), ger bandet en oefterhärmlig prägel. Fantastisk röst, som sannolikt hade varit världskänd om bandet varit aningen mindre kristet.

Plattan fortsätter med den ena rockrökaren efter den andra. Extra imponerande är att tyngden följer med, låt efter låt, och således inte var en tillfällighet. ”Stand” sticker ut mest i början. Den har för övrigt sina likheter med ”Midnight Oil” från plattan ”Wake-up Call”. ”Test of Time” och ”I Will Seek You” är andra bra spår på vägen, även om man nu börjar få lite svårt att skilja kompositionerna från varann, eftersom den tunga produktionen tar överhanden. Är inte riffen i ”Perfect World” och just ”Test of Time” väldigt lika? Precis i rätt ögonblick kommer då den starkaste låten ”Life As We Know It”. Refrängen är precis lika stark som på de äldre plattorna, men den nyvunna tyngden kvarstår.

På de avslutande två spåren skruvas slutligen rattarna ner rejält, till vad som skulle kunna komma från ”God Fixation”, kronan på bandets ”popkarriär” på 90-talet. Men det ska inte alls ses som något negativt. Snarare höjer det totalintrycket att få lite kontrast och djup i skivan. Inte minst är det två mycket starka låtar, ”Till Everything I Do” och ”Sacred Trust”, vi talar om. Den förstnämnda är det närmaste en ballad vi kommer på skivan, och då är den snarare är en popdänga med akustiska gitarrer och oemotståndlig knorr i refrängen.

Det här snurrar ideligen i husets olika CD-spelare, och det blir bättre för varje gång. Definitivt något att kolla upp för varje älskare av melodiös 80-talshårdrock, inte bara den kristna delen. Soperent i kröken, som man säger på göteborska!

David Bergström

Betyg: 9/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna