Prey - The Hunter

[2005][Mausoleum]

Det första som händer är att min thrashdiggande brorsa vaknar och vrålar att jag ska stänga av Gyllene Tider-plattan innan han kastar ut stereon. Det andra som händer är att farsan kommer hem från jobbet (ja, två minuter senare) och undrar varför Alcazar helt sonika blivit tillåtet i vårt kök? Men det är varken eller, för i själva verket är det svenska Prey som ekar mellan väggarna och som ni förstår så är Preys debutplatta inte hård som granit direkt…

Nu behöver ju inte metal vara särskilt hård för att vara bra, men trots mjukis-feelingen som råder kommer de här gentlemännen förmodligen falla in i power metal-facket i mångas tycken. Det kan bli en smula problematiskt under hösten då ett annat svenskt band, Persuader, återutgiver sitt debutalbum som även det döpts till ”The Hunter”. Den som väljer fel lär få sig en chock, för om Persuader nosar på thrashribban så dyker Prey ofta ner under AOR-ytan. Det är 80-tal, Europe och Treat som hägrar ibland de svängiga melodierna, och jag måste erkänna att hitpotentialen är kontinuerligt närvarande skivan igenom. Fläskiga introriff, drivande trummor och poppig keyboard är fint mixade med de klassiska rockackorden som låtarna baseras på. Försvaret bryts sakta men säkert ner och jag måste erkänna mig besegrad när refräng efter refräng envetet klistrar sig fast med superlim mellan öronen. Det här skulle med lätthet kunna vara en av årets bästa plattor, om inte…

…sångare Thomas Nyström lät så förbannat trött och oinspirerad! Meningen med att döpa en platta till ”The Hunter” är väl förmodligen att man hungrar efter ett mål, men mättare sångare är svårfunnen på våra jaktmarker. Hur man kan låta så trött på sitt debutalbum har säkerligen en förklaring i att det tagit 20 år (!!!) att prångla ut plattan i butiken. Jodå, Prey bildades redan 1985 så nog har man haft tid att vässa låtarna till perfektion, men vad hjälper det? Hade de här låtarna fyllt Europes comeback-pizza från förra året, så hade folk runtom i världen förätit sig på alla godsaker som dessa härbärgerar. Nu kommer plattan tyvärr mest bli ihågkommen som en ”duglig dammsamlare”. Fast jag vet ju i och för sig fortfarande inte hur jag ska bli kvitt refrängen till ”Forever in Heaven” som går på repeat i skallen just nu…

Jacob "Jacobi" Holmström

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna