Richard Andersson - The Ultimate Andersson Collection

[2005][Metal Heaven]

Vem borde erhålla titeln ”Sveriges grymmaste keyboard-shredder” ? Jens Johansson? Fel fel fel! Svaret är naturligtvis Richard Andersson, den flyhänte virtuosen med konstellationer som Majestic och Time Requiem på sitt samvete. För att sammanfatta sin karriär bjuds man här på en samling noga utvalda stycken från hans cirka sex år gamla karriär. För att höja intresset för skivan är samtliga spår nyinspelade och med andra musiker är originalen. Uppgiften att töja på stämbanden har tilldelats Göran Edman, som medverkat i allsköns melodiska rockband genom åren, t.ex. Madison, Street Talk och gitarrtrakterarna Yngwie och John Norums ensembler, för att nämna några.

Låtmaterialet domineras något av verken från Majestic, och anledningarna till detta är flera men de främsta handlar om att dessa inspelningar kantades av problem såsom brister i det musikaliska framförandet, såväl som halvtaskig produktion, vilken nu är av fräschare och uppdaterad sort.

Att Edman är en ytterst kompetent sångare är inget jag bestrider, men däremot är han mina öron mer hård rock (notera särskrivningen) än metal, vilket visar sig här då låtarna i och med hans medverkan fått sig en aningen mesig touch. Detta märks allra mest i Space Odysseys låt ”Emposium” där den ursprungliga versionen åtnjöt Patrick Johanssons (Astral Doors, Wuthering Heights) medverkan. Att jämföra deras röster är för mig som att jämföra ett stort rytande lejon med en ynklig mjauande kattunge. Förutom sången stör jag mig även något på vissa av insatserna från Magnus Nilsson, gitarristen tillika vapendragaren från Space Odyssey,. Somliga solon låter förvånansvärt nog lite hafsiga. Har de stressats fram eller?

Sett enbart till låtarnas kvalitet är detta nära perfektion inom genren neoklassik hårdrock och samtliga spår är verkligen suveräna. Betyget för dessa hade enkelt blivit en nia. Att de bara är tio till antalet är dock svagt när skivan tituleras som den ultimata samlingen. Valet att bara inkludera en enda låt från Space Odysseys diskografi ställer jag mig också tveksam till. Köpvärdheten är alltså i mitt tycke inte sådär grymt hög. Visst, är Anderssons musik främmande för dig funkar väl plattan hyggligt som inkörsport, men mitt råd är att istället införskaffa någon av de gamla skivorna, dra upp volymen och lira luft-keyboard tills fingrarna domnar.

Martin Pelin

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna