Russel Allan's Atomic Soul - S/T

[2005][InsideOut]

Russel Allan, sångare i amerikanska progmetalbandet Symphony X släpper soloplatta och i inledande "Blackout" står det klart att det inte är någon progmetal som väntas, de progressiva tendenserna är nästan helt bortblåsta och det som är kvar reflekteras bara svagt. Här blandas istället blyttunga riff med herr Allans mysigt riviga röst och så fortsätter det plattan ut. Plastibiten andas så jäkla mycket 70-tal att man nästan kan känna haschdoften kittla näsborrarna.

Detta är hårdrock. Inget glättigt smicker här inte. Eller det förstås "The Distance" låter det lite radiorock över och "Angel"'s refräng påminner om en poplåt vars namn eller artist jag ej kan minnas. Men annars är det riktig hårdrock som vi bjuds på. Tankarna förs även till Ayreon i vissa stundar och inget negativt i det. I Seasons Of Insanity drar de iväg på riktigt och det är en skön up-tempo låt som sprutar ur högtalarna, vi får känna på Russels bredd som sångare på ett bra sätt då han visar upp det mesta av sitt register, refrängen är även den helt skruppelfri. "Loosin You" är skönt Whitesnakedoftande och avslutande "Atomic Soul" låter som Purple i deras snabbaste stunder.

Spåret som står ut mest är låten "We Will Fly" som låter otroligt mycket Ayreon samt som Pain Of Salvation´s 12:5-platta. Produktionen är superb och det enda som stör mig lite är att det ibland blir lite ointressant. Ta till exempel allt mellanspel i "We Will Fly" till och råtunga "Unjustified", de är som kvalster, man märker inte av dem men de finns där.

Johan Karlsson

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna