Stormwarrior + Kai Hansen
Stockholm - 25/09/04
En oförglömlig spelning
Vem är det som våldtar mina öron? Svaret på den frågan står finska Impaled Nazarene för. Deras, ehm, musik – jag skulle vilja kalla det gröt, eller oljud – är något av det mest påfrestande jag har stött på inom livesammanhang. Så vitt jag förstår, spelar det någon form av döds- och svartmetall och det var ju inte precis för detta som undertecknad reste 50 mil. Nej, huvudattraktionen var den numera legendariska ”singer/songwritern” i Gamma Ray. Ni vet alla vem jag pratar om. Han vars röst, både är älskad och hatad. Han som vissa refererar till Gud. Han som tillsammans med tre andra tyskar satte grunden för hur power metallen skulle komma att låta. Han, var här ikväll för att visa hur Helloweens gamla örhängen ska sjungas. Mannen jag pratar om är naturligtvis den man som kan hålla sin publik i ett järngrepp och hans namn är, Kai Hansen.
Efter att finnarna har gått av scenen byts nu publiken ut. Från kravallstaketet går nu hårda dödsmän och istället tillkommer krigarnas systrar och bröder. Det tar inte lång tid innan det börjar skanderas, ”Warrior, Warrior” och några minuter senare, till ljudet av ”And The Northewinde Bloweth”, äntrar äntligen Stormkrigarna scenen. Därefter drar de igång öppningspåret ”Signe Of The Warlorde” från debuten och skaran framför scenen är verkligen med på noterna. Sångaren tillika gitarristen, Lars Ramcke proklamerar glatt efter låtens slut: ”We know who you are waiting for”, ”Yeah!” ropar publiken i ett kör och Lars fortsätter ”Kai” och med ett öronbedövande vrål ropar hela folkmassan, ”Hansen!” som svar. Och precis som det gamla ordspråket lyder, den som väntar på något gott… fungerande ypperligt här. Efter en rad väl framförda låtar såsom, ”Heroic Death”, ”Defenders Of Metal”, ”Sons Of Steele” och den svenska låten ”Odins Krigare” var det äntligen dags.
Introriffen till ”Starlight” ljuder ur Ramckes gitarr, men byts snabbt ut mot ”Ride The Sky” och in på scenen kommer han, den livslevande Kai Hansen – utan sin rosa ESP. Sångfantomen har en sjal runt huvudet och det är är lite ovant att se herr Hansen utan en gitarr. Men som sagt, han lyckas hålla publiken i ett järngrepp från början till slut. ”Rid Himlen” följs av ”Phantoms Of Death” - publikens jubel är storartat efter denna käftsmäll. Inte helt oväntat drar de igång ”Victim Of Fate” och Kai tvekar inte en sekund på de höga tonerna. ”The next song is about George W fucking Bush” säger Kai med ett leende på läpparna och nu sätts klart konsertens höjdpunkt igång, ”Judas”! Vilken livelåt! ”Fight For Freedom, Fight For Rights” publiken är formligen tokig och alla skriker som om det vore deras sista konsert, hårmaner flyger likt pingisbollar och det kokar framför scenen.
Lyckan är total och när de som extranummer sparkar igång ”Heavy Metal Is The Law” befinner man sig i ett glädjerus bortom denna värld och sedan är det slut. Kaputt, finito, over. Och det är nu, på tåget hem, som man börjar inse vad man har bevittnat. En helt unik spelning, eller som Ramcke sade: ”You´re about to witness a legendary show tonight” och ja, detta var legendariskt. Det var magi. Kai Hansen framför fem Helloweenlåtar i rad, tjugo år efter pumpornas första medverkande på ett album. Jag saknar ord.
Johan
Betyg: 9/10
<< Tillbaka till Liverecensionerna
|