The Storyteller - Underworld

[2005][Black Lodge]

Det var sannerligen på tiden! Man slås inte bara av att Gävleborna äntligen lyckats skaffa ett snyggt omslag till nya plattan, till skillnad från de skruttfula kreationer som pryder tidigare alster - Grabbarna verkar dessutom fått en musikalisk vitamininjektion och presterar sin mest levande metall sedan debuten sköljde in med power-metalvågen.

Den självbetitlade uppkomlingen blev en uppskattad kavalkad av starka låtar när den dök upp vid millennieskiftet. Enkla, men högoktaniga höghastighetsmonster blandades med smäktande äkta ballader, vilka alla besatt mördande träffsäkra refränger. Folkmusiktouchen doftade friskt och influenserna från tyskmetallen glänste klart. Att man med sångaren L-G Persson fångat en säregen, känslofull röst gjorde att man faktiskt helt kunde ha överseende med den katastrofala lyriken, vars misshandlade klyschor förmodligen knäckt vilken tapper sagoberättare som helst. När uppföljaren ”Crossroad” prånglades ut erfor man omedelbart att låtarna till mångt och mycket var svagare versioner av första plattans stoff, med undantag av den lysande titellåten som höll hoppet vid liv. När än tröttare ”Tales of a Holy Quest” dök upp året därpå hade bandet fått se sig själva omåkta och förpassade till genrens b-liga. Med fjärde plattan på väg till skivhandeln har man lyckligtvis vänt kappan efter vinden och bestämt sig för att återskapa spelglädjen från forna tider!

Nu är man alltså tillbaka i sagornas värld, bland såväl bortbytingar som den lömske Näcken. Smilbanden skjuter i höjden under explosioner som ”Eyes of the Dead”, vars Running Wild-plagiat känns helt i sin ordning, eller flåshurtiga ”Watcher In Deep”. Det är rakare, tyngre och svängigare utan att tappa vare sig klassiskt Hammerfall-hoande eller fränt galoppkomp. Mörkare episoder som ”Changeling” och ”Underworld” öppnar sedan upp ytterligare ett dolt fack i Storytellers skattkista. Hoppet glimtar senare till i förstämda naturhyllningen ”Your time has come”, ett folkinspirerat fyrverkeri utav stämsång som nosar på ”Chant of the Thieves”-klass och avslutande Mötorhead-covern ”Ace of Spades” känns som praktsmocka även i detta bands tappning. Albumet är genomsyrat av vitalitet och underhållande kompositioner, även om de absoluta topparna låter vänta på sig. ”Underworld” är ironiskt nog en ljusglimt av ett band som börjat famla djupare in mörkret…

Jacob ”Jacobi” Holmström

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna