Sun Of The Sleepless/Nachtmahr - Split

[2004][Lupus Lounge]

Jag har egentligen aldrig förstått mig på poängen med splitskivor i CD-format. Så länge det finns en A- och B-sida att förhålla sig till finns det en tydlig logik, och visst kan jag även köpa rent konceptuella releaser som Kyuss/Queens Of The Stone Age spliten på Manís Ruin (som ju till mångt och mycket består av samma manskap). Kanske är det samma sak i fallet med Sun Of The Sleepless och Nachtmahr? Informationen kring den här plattan är rejält bristfällig, så det enda jag med säkerhet kan säga är att båda gängen härstammar från Tyskland och lirar någon form av Black Metal.

Att jag säger "någon form av" har att göra med den klart positiva experimentlusta som präglar båda banden. Att de i ett antal spår sjunger på sitt modersmål är i sig en bagatell som jag knappt lägger märke till. Det är snarare ingredienserna av elektronika (Sun Of The Sleepless) och stillsamma akustiska partier (Nachtmahr) som imponerar.

Samtidigt ger det till viss del ett lite splittrat intryck. Öppningen "A Wolf In Sheepís Skin Clad" är en rätt klassisk stänkare i bästa Satyricon-anda med vissa inslag av elektronika som (faktiskt) fungerar förvånansvärt bra i sammanhanget. Nästa spår, "Romanze Zur Nacht", ändrar direkt kursen och vandrar iväg mot någon form av skönt malande Paradise Lost-landskap (fast med en bibehållet tydlig förankring i Black Metal). Därefter följer en cover på Burzums "Dunkelheit" som i mina öron låter alldeles förträffligt. Å andra sidan har jag inte hört originalet, så risken finns att inbitna mörkermän betraktar mig som en riktig klant.

Följande tre spår - "Neunter November", "Tausend Kalte Winter" och "Spring 99" - har elektronikan så långt fram i ljudbilden att det blir direkt förvirrande. Bristen på tydliga referenspunkter gör helt enkelt att jag inte vet hur jag ska förhålla mig till det hela - jag lyssnar ju inte på den här typen av musik. Ändå låter det skitbra. Men vad ska man kalla det hela? Industriell DoomBlack? Köp plattan och avgör själv.

Nachtmahr är betydligt "enklare" lyssning så till vida att låtarna "I", "II" och "III" har en väldigt tydlig röd tråd. Ljudbilden är också på många vis rätt klassisk men blandar på ett smakfullt sätt in atmosfäriska vibbar som jag inte riktigt tycker mig ha hört inom genren tidigare. Åtminstone inte framfört med sån skärpa.

Sammanfattningsvis vill jag ändå utfärda en varning. Den här plattans storhet bygger i första hand på experimentlusta. Är du ute efter klassisk Black Metal kan du bli rejält besviken. Men tillhör du det fåtal som gillade Mayhems "Grand Declaration Of War" kan detta vara en riktig pärla. I mitt sinne växer den sig fortfarande allt starkare.

Martin Lee

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna