Thanatos - Undead.Unholy.Divine

[2004][Black Lotus]

Ett intro starkt påminnande om Celtic Frosts ”Into the crypts of Rays” öppnar 2004 års definitiva dödsöverraskning. För det är lika bra att slå fast med en gång; att Thanatos skulle släppa en så här välljudande skapelse 20 år in på karriären är en smärre sensation. Ja, det är faktiskt smått fantastiskt att en platta av så här klassiskt snitt alls produceras idag.

Missförstå mig rätt. Dödsproduktionen på senare år har definitivt varit tillfredsställande. Deicide, Cannibal Corpse och Dismember har alla kommit med synnerligen habila utgåvor. Lägg därtill en mängd intressanta nykomlingar som exempelvis svenska Anata och du får en scen som både frodas och utvecklas.

Samtidigt finns det alltid genredefinierande sound, sättningar och utgåvor som för alltid står oöverträffade. Man får helt enkelt lära sig leva med det faktum att det aldrig kommer att släppas någon mer ”Left Hand Path”, ”Altars Of Madness” eller ”Scream Bloody Gore”. Och kanske är det vad som händer inom alla musikaliska domäner så småningom – det blir allt svårare att överraska när en mall väl skapats.

Men någon gång vartannat år sker det. Denna gång på ett högst oväntat sätt. ”Undead.Unholy.Divine” är nämligen allt annat än nyskapande. Det låter rent av så mycket tidigt 90-tal att detta mycket väl skulle kunna vara en återutgåva eller ”upphittat material”. Så är dock inte fallet. Den sättning som idag utgör Thanatos är, förutom vokalisten Stephan Gebédi – helt ny.

Vid en direkt jämförelse ligger landsmännen i Asphyx kring tiden för ”The Rack” närmast till hands. I synnerhet sångprestationen ligger larvigt nära Martin van Drunens ångesthesa stämma, vilket så klart innebär yppersta klass! Det är faktiskt få dödsbrölare som fixar det där Cronos-spruckna läget som kontrast till det djupt gutturala.

Det som skvallrar om att plattan kom ut i år är tempot och drivet i trumspelet kombinerat med en modern och dynamisk produktion. Mest utmärkande är ändock det starka låtmaterialet. Så här lät death metal när genren fortfarande var ung. Och det är i sanning en bragd att återskapa den attityden utan att låta bakåtsträvande.

”Undead.Unholy.Divine” förtjänar all tänkbar respekt. Upptäck Thanatos nu!

Martin Lee

Betyg: 9/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna