The Sorrow - Blessings From A Blackened Sky

[2007][Drakkar]

Österrike hade nog varit ett av de sista ursprungsländerna jag hade gissat på om jag hade fått The Sorrow i lurarna vid ett blindtest. Den här emo-färgade nymetallen känns nämligen inte så lite amerikansk. Kanhända är det den marknaden man siktar på? Eller vad vet jag egentligen, slår man upp valfritt nummer av Metal Hammer nuförtiden verkar ju sånt här gå hem även i Mellaneuropa.

Egentligen låter The Sorrow rent musikaliskt mer än bra. Riffen pepprar på från alla väderstreck och även rytmsektionen känns både dynamisk och tajt. Men sen kommer den där näst intill outhärdliga sången och förstör allting. Vän korgosssång blandat med ångestvrålande. Usch!

Trivium gjorde precis den vokala förändring mellan "Ascendancy" och "The Crusade" som krävdes för att gå hem hos herr Lee. Men att hoppas på att fler nya gäng ska följa samma exempel är nog optimistiskt i överkant, inte minst som just Trivium hotar med att det åter ska vrålas på nästa platta. Det är nog bara att inse att Bullet For My Valentine, Killswitch Engage och de andra (exempelvis The Sorrow) inte vänder sig till gubbs med referenspunkten i det sena 80-talet. Därför är förmodligen den här plattan betydligt bättre än mitt betyg.

Betyg: 5/10

Martin Lee


<< Tillbaka till Skivrecensionerna