METALLENS NÄSTA STORSTJÄRNOR?
Intervju med Matt Heafy och Corey Beaulieu från Trivium.
TEXT: MARTIN LEE
I hemlandet USA tillhör
Trivium den där skaran unga band
som i Slipknots och Machine Heads kölvatten spås en lysande
framtid.Följaktligen har man redan hunnit med att turnera land och
rike runt både på egen hand och som en del av Ozzfest. En
festival som det senaste året mest har blivit förknippad med
den så kallade Ägg-incidenten, där en av Sharon Osbourne
lejd mobb, attackerade Iron Maiden under bandets framträdande som
en hämnd fär Bruce Dickinson frispråkiga mellansnack.
Trivium var ett av de band
som i nämnda aktions efterspel tog tydligt parti för Iron Maiden,
vilket troligtvis är en bidragande orsak till att man nu agerar uppvärmare
påengelsmännens sedan länge utsålda europaturné.
En annan är givetvis att man precis har en ny platta i ryggen.
The Power Of Metal
fick en pratstund med sångaren och gitarristen Matt Heafy och vapendragaren
Cory Beaulieu strax innan de steg på flyget hem för ett par
veckors välförtjänt semester innan man ansluter lagom till
Maidens första finlandsdatum.
- Att öppna
för Maiden, det blir inte mycket större. Åtminstone
inte inom metal. Tittar man på Skandinavien verkar det som om Maiden
är större än alla. (MH)
- Det här blir definitivt den största europaturnén för
oss
hittills! (CB)
En chans
som är få förunnad
Som nämndes i
inledningen har bandet turnerat flitigt redan. De senaste två åren
har inte mindre än 350 spelningar avverkats runt om i världen.
Bland annat tre utsålda turnéer i England. Vad har varit
bäst hittills?
- Allt har varit
rätt bra faktiskt. På sätt och vis hade vi ingen
aning om vad vi kunde förvänta oss. Att få möjligheten
att ge ut musik på en så pass stor etikett som Roadrunner
innebär ju att musiken når ut till folk. Att kunna gå
in i vilken skivaffär som helst och känna att "kolla, där
är vår platta!" är rätt stort. Sen att göra
spelningar, en del riktigt stora spelningar tillsammans med riktigt stora
band, är en enorm känsla. Vi har redan fått möjligheten
att åka till platser och se saker som andra inte får chansen
att göra under ett helt liv. Det är en riktigt häftig resa
på alla sätt. (CB)
- Även det här,
att åka på en promotionturné. Visst är det ganska
mödosamt, men den positiva sidan av det är att folk verkligen
vill prata med oss. Det har inte gått en dag utan att folk har velat
veta vad som är på gång, så det är ju ett
väldigt gott tecken. (MH).
Finns
det något som är mindre bra?
- Att vara ifrån
familj, flickvänner och polare suger. Och att inte
få sova i sin egen säng eller äta det man känner
för. Det finns helt klart vissa grejer som kan bli lite påfrestande.
Men att stå på scen är det bästa som finns så
det väger upp. Och i takt med att bandet blir mer framgångsrikt,
ökar ju också de ekonomiska resurserna att lägga på
bekvämligheter. Man går från att åka runt i en
van till turnébuss till två bussar, till hotell till privat
jet (skratt!). (MH)
Så
på vilken nivå befinner sig Trivium?
- En buss, men i
England har vi två. En för bandet och en för våra
egon.
Bor fortfarande
hemma hos mamma och pappa
Med tanke på
att alla medlemmarna precis har passerat tjugo har avancemanget till stjärnstatus
gått väldigt fort, och att göra något annat än
att spela har egentligen aldrig varit ett alternativ. Som en konsekvens
bor alla fortfarande hemma. Något som de verkar
ha för avsikt att fortsätta med.
- Det handlar om
att varva ner i en bekant miljö och ägna sig åt
privata saker. Att umgås med människor som känner en som
person. Det är det viktigaste; att befinna sig i en miljö som
man känner sig bekväm med. (MH)
- Vi behöver
inget eget eftersom vi ändå är hemma så sällan.
(CB)
- Och vi har väl inte börjat tjäna de pengarna att vi skulle
ha råd
heller. (MH)
Mer thrash,
mindre skrik
När jag recenserade
"The Crusade" nyligen slogs jag av hur
klassiskt thrashig den lät jämfärt med "Ascendancy".
Något som verkar göra herrar Heafy och Beaulieu på synnerligen
bra humör. Ändå var det inte något uttalat mål
i sig som påverkade slutresultatet. Att sången låter
helt annorlunda var dock ett högst medvetet och naturligt val enligt
Matt:
- Jag slutade skrika
eftersom jag hatar att skrika. Och det finns
ingen som gillar att bli gastad åt en timme i sträck heller.
När jag gick med i bandet var jag så ung (13 år) att
min röst inte hade utvecklats ordentligt än. Jag var kort och
gott en dålig sångare och då var skrika det enda som
fungerade. Och så höll jag på år ut och år
in tills jag bestämde mig för att gå till en sångpedagog.
All övning och allt turnerande har gjort min röst starkare och
idag kan jag sjunga. Det i sin tur ger också musiken i sig ett större
utrymme. Sen har vi naturligtvis blivit bättre både som musiker
och
låtskrivare.
Många
gissar att "The Crusade" kommer att utnämnas till årets
platta. Vad säger ni själva?
- Jag har ingen
aning. Tittar man tillbaka på det så har vi gjort
vårt bästa. Det är en platta som vi är oerhört
nöjda med och där vi slipper fundera över om vi skulle
ha gjort si eller så. Vi kan sätta oss ned, inte som bandmedlemmar
utan som metaldiggare i allmänhet, och njuta av plattan. Vi har verkligen
försäkrat oss om att bli 100-procentigt nöjda med slutresultatet.
Förhoppningsvis gillar andra den också, det går ju aldrig
att förutsäga. Kanske blir det årets album, kanske inte?
Så länge folk köper det och kommer på våra
spelningar är vi helnöjda. (CB)
Vilka
plattor är med och konkurrerar om titeln?
- Nya Maiden-plattan
blir en tuff konkurrent. Jag menar det är
Maiden vi talar om!(CB)
- Ja, och nya Slayer. Den är helt fantastisk! (MH)
- Men nya Maiden
är helt jävla otrolig! Att ett band som varit med
så länge fortfarande kan komma ut med såna "kick-ass-plattor"
höjer ribban för alla.
Musiken
gör oss odödliga
Vi diskuterar olika
musikaliska referensramar och
konstaterar snabbt att vi är något av periodare till mans.
Matt är exempelvis inne i en tung Queen-period för närvarande,
men har åtminstone haft en stor fäbless fär black metal.
I det andetaget är det givetvis svårt att undvika frågan
om hur Dissection-Jon Nödtveidts frånfälle har påverkat
grabbarna.
- Vi hörde talas om det där. Jag menar, han tog ju livet av
sig så
det är hans val. (MH)
- Jag tycker det är väldigt sorgligt när en musiker, alltså,
det är
sorgligt när vem som helst dör, men när en musiker dör
betyder det att man inte får höra någon mer musik från
vederbörande. (CB)
- Dimebag Darrels död påverkade oss rätt starkt. Vi var
ju alla
rätt influerade både av hans gitarrspel och Panteras musik.
Vi har sett demlive och hört att han var en verkligt cool person.
Det kändes verkligenpåtagligt, han var en av våra favoriter.
(MH)
- När Chuck från Death dog, jag var verkligen ett stort Death-fan.
Det var verkligen tråkigt. (CB)
Kändes
det konstigt att ställa sig på en scen efter mordet på
Dimebag?
- Ja definitivt. Jag menar, den där jävla konsertlokalen.
Säkerheten är verkligen usel. Vi har spelat på den klubben,
The Alrosa Villa,det är ett jävla B-ställe. Det suger.
Vem som helst kan bara knalla in. Men för vår del kan vi inte
låta det påverka hur och var vi spelar. Man kan inte låta
den där mördaren döda musiken för alla andra. Det
är som det här med flygplanskampningar. Om man slutar flyga,
så låter man någon annan vinna. Att låta någon
skrämma dig, så pass att du inte kan leva ditt liv som du vill
medan
du har chansen, är ett stort misslyckande. (MH)
Finns
det ett liv efter döden?
- Jag vet inte. Jag
är ingen andlig eller religiös person, men
respekterar andliga och religiösa personer som alla andra och att
alla religioner kan vara bra för olika människor. (MH)
- Jag antar att jag
får reda på det den dagen jag dör. Fast det är
inget jag tänker på. Det är bättre att färsöka
njuta av livet medan man har det. När man är död är
det kanske som att gå och lägga sig utan att vakna igen. Eller
så drömmer man bara. (CB)
- Det är verkligen inget jag tänker på fär närvarande.
(MH)
- Men rent tekniskt
blir vi ju faktiskt odödliga genom vår musik.
(CB)
- Det vore hur som
helst jäkligt trist att återfödas som något
jäkla kräldjur, typ groda. (MH)
- Eller binnikemask!
(skratt) (CB)
Drömmer
om att göra album med olika musikstilar
Matt Heafy har medverkat
i ett flertal projekt utanför Trivium.
Bland annat lade han det mesta av sången på producenten Jason
Suecofs dödsprojekt Capharnaum. Men framförallt är han
nog känd för sin medverkan som en av fyra teamleaders på
Roadrunner United-plattan, där han bland annat skrev låtar
åt King Diamond, Glenn Benton (Deicide) och Dani Filth (Cradle Of
Filth). Några fler sidoprojekt ska vi nog inte vänta oss den
närmaste tiden då allt
kretsar kring Trivium just nu. Tankar finns dock på att göra
något längre fram.
- Jag har en dröm
om att göra en form av samlingsplatta med alla
musikstilar jag gillar på en och samma CD. Jag skulle göra
typ en pop-punk-låt, en deah metal-låt, en rap-låt,
en black metal-låt och så vidare. En del skit, och en del
bra. Det vore jäkligt kul att göra någon gång.
På
tal om att skriva låtar; har ni redan påbörjat planeringen
inför nästa platta?
- I helvete heller!
Det finns två låtar över från
inspelningen av "The Crusade", men de kommer att hamna på
en singel eller något. Så allt som är inspelat kommer
med andra ord att ges ut. Men nu ska det framförallt bli väldigt
kul att spela alla nya låtar live innan vi ger oss in i studion
igen.(CB)
Är
det något speciellt ställe eller land ni ser fram emot
extra mycket?
- Australien eller
något av de asiatiska länderna. Fast som sagt;
nu när nya plattan kommer ut, och vi har nytt material att spela,
vill vi spelaöverallt. Förhoppningsvis kommer det folk och tittar
på oss som inte sett oss tidigare. Så länge vi får
nya fans så blir det roligt att spela oavsett var vi hamnar. (CB)
Stora
framtidsplaner
Trivium befinner sig
mitt i en positiv spiral där det mesta
verkar gå bandets väg. Att turnén med Iron Maiden kommer
att ge dem många nyafans på vägen är ingen styv
gissning. Det nya materialet är starkt nog att stå på
egna ben och med tanke på bandets entusiasm lär vi se betydligt
mer av dem framöver. Frågan är var de står om fem
år? Matt skrattar och pekar på papperet
med Iron Maidens turnéplan:
- Förhoppningsvis
den där turnén fast med oss som headliner. Vi gör
tre utsålda jävla kvällar på raken i Stockholm!
- Vi har redan lagt
grunden, förhoppningsvis kan vi få det att växa
ytterligare. Vi bör åtminstone klara av en mindre arenaturné
på egen hand. (CB)
Triviums öppningsset
är 50 minuter långt. Missa inte en sekund!
<< Tillbaka till Intervjuer
|