Twyster - Explode

[2005][Massacre]

”Riff, riff, trum, trum, trum!” Twyster rivstartar sitt fjärde studioalbum med fart och fläkt. Tyskarna håller inte tillbaka med tempot utan rockar gärna på allt vad de orkar. Som titelspåret ”Xplode” förtäljer är plattan fylld av fartglada kompositioner som ”Storm is Back” och ”Dying Eyes”, med frenetiska kaggar och häftiga riff. Twyster låter stundom som ett tvättäkta power metalband, men varvar gärna runt med lite typisk hård rock också som i ”Push Me Down”. Det låter tyskt och hårdrocksblandningen är det inget fel på, men tyvärr är ju inte allt som glimmar guld.

Det som öppnar så fräsigt med ”The Fury” känns så småningom både innehållslöst och andefattigt. Sångerskan, med det föga väl valda artistnamnet Coco, ligger i samma ådra som Doro Pesch (ex-Warlock, solo) och Kimberly Goss (Sinergy) och påminner dessutom obehagligt ofta som Gwen Stefani (No Doubt, solo). Trots att hon prickar varje ton rätt, låter hon ofta malplacerad bland resten av musiken. Tilläggas bör kanske också att Coco har en ruskig brytning som nog måste tränas bort.

13 spår som klockar in på blyga 50 minuter talar sitt tydliga språk. Här finns inte plats för några längre utläggningar i mellanspel, långa gitarrsolon eller evighetsverser. Det är raka rör med kort intro - vers - refräng - vers - refräng - solo - refräng som skelett genom hela plattan. Det är ytterst lättlyssnat, men också simpelt och snart glömt. Twyster rockar på lite sådär i bakgrunden, utan att det riktigt märks, och trots det ideliga upptempot så kan jag inte låta bli att gäspa.

Twyster knådar snabbt ihop ett gäng baskaggesmattrande power metal-dängor, mixar dessa med en klump lagom sega rocklåtar och kryddar det hela med ett par teskedar nasal kvinnosång, vilket tillsammans bildar en identitetslös surdeg. Att det här går på rutin känner man på lång väg, för den här lättsmälta fislimpan smakar sannerligen inte mycket…

Jacob Holmström

Betyg: 4/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna