Uncivil Wars - Tribute To Guns N´ Roses

[2004][Mausoleum]

Handen på hjärtat; det är sällan som tributeskivor känns vare sig angelägna eller nödvändiga. Undantaget gäller möjligtvis när hyllningen avser icke aktiva band. Och det är klart, Guns N' Roses får väl nästan betraktas som ett insomnat band vid det här laget. Frågan är då om detta duger i väntan på en återförening?

Egentligen inte. Eftersom huvuddelen av låtarna är hämtade från milstolpen "Appetite For Destruction", har de medverkande dessutom gjort det onödigt svårt för sig. De slutgiltiga versionerna av dessa låtar är ju redan framförda - i original. Faktum är att originalplattan är så stilbildande att den med lätthet kvalar in på min topp tio lista alla kategorier.

Hur bräcker man något sådant? Ja det går förstås inte. Så istället får man fösöka se detta som någon form av jamsession mellan sköna rocksnubbar som man redan lyssnar på. Och fan vet om det inte är precis så det har gått till. Bandet - bestående av Randy Castillo (trummor - RIP), Kyle Kyle (bas) samt före detta Guns-medlemmarna Gilby Clarke och Tracii Guns på gitarr - verkar har bjudit in lite polare till replokalen för att lägga sång på några gamla klassiker.

Resultatet är högst blandat. Öppnande "You're Crazy" med Stevie Rachelle från TUFF på sång har faktiskt ett oväntat driv som på vippen ger originalet en match, åtminstone rent musikaliskt. Fred Courys (Cinderella) oskrikiga tolning av "It's So Easy" imponerar och Phil Lewis L.A. Guns-version av stänkaren "My Michelle" är lite kul. Kory Klarke framför "Paradise City" med samma frasering som han använde i Warrior Soul och det funkar dessvärre inte alls. John Corabi (The Scream, Motley Crue, Union, Ratt) har en gudabenådad röst men det spelar ingen roll, även "Patience" och "Used To Love Her" i original förblir oöverträffade.

Undataget som bekräftar regeln är Quireboys sångare Spike som gör en fullkomligt fantastisk version av "Don't Cry" från kraftigt överskattade "Use Your Illusion I & II". Så här borde den ha låtit i original!

I övrigt känns det mesta - som så ofta är fallet med tributeskivor - rätt meningslöst. Jag väljer "Appetite For Destruction" före "Uncivil Wars" alla dagar i veckan. Fast var det egentligen någon som hade trott något annat?

Martin Lee

Betyg: 5/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna