Wasp - The Neon God: Part 1 - The Rise

[2004][Noise/Sanctuary]

Äntligen är den här, som jag har väntat. Getingens andra konceptalbum sedan 1992 års underbara, makalösa, fantastiska - "The Crimson Idol". Jag hade länge varit sugen på att köpa nämnda skiva i flera år, efter allt bra jag hade hört om den. Tidigare ägde jag bara debuten, "The Last Command" och "The Headless Children" varav jag höll debuten starkast. Under förra året införskaffades i alla fall "The Crimson Idol" och förväntningarna var ganska högt ställda och infriades dem, undrar ni? Oh ja, med råge och plattan har nu kommit till att bli en av mina "all-time-favourites".

Mina förväntingar på Neonguden var därför skyhöga och direkt när jag fick skivan åkte den in i min cd-spelare. Det som mötte mina öron var först ett intro fyndigt döpt till "Overture" och sedan orden "Oh, tell me my lord, why am I here" efter det drar låten "Wishing Well" igång. Vid en första genomlyssning så var jag varken jätteglad eller besviken, istället infanns sej en känsla av konfundering. Albumet var lovande men jag kände varken till eller från.

"The Rise" var i mina ögon ett halvfärdigt pussel som behövde mer tid och nu efter minst tio genomlyssningar senare, börjar bitarna falla på plats. Visst, ibland låter den lite väl likt Crimson-skivan ta bara låten "Sister Sadie (And The Black Habbits") vilken tyvärr är en sämre kopia av "Chainsaw Charlie (Murders In The New Mourge)", men ändå fullständigt lysande, ta bara refrängen - "Fuck For Life" - där man känner igen Blackies säregna röst. Låten kommer troligtvis fungera alldels utmärkt i live-förhållanden.

Blackies röst håller än idag och i låten "Someone To Love Me" sjunger han riktigt snyggt. En annan låt som är värd att nämnas är den rockiga "X.T.C. Riders" som i mitt tycke, på någon snäv vänster, påminner om Judas Priest "Locked In" (!) dock inte refrängen. Jag har så klart sparat det bästa till sist "What I´ll Never Find" är en riktig snyftballad som är otroligt vacker och den avslutande "The Raging Storm" är en emotionell låt som jag inte fick upp ögonen för, förräns ett gäng inlyssningar, lyssna på den och njut...visst den kanske inte är i klass med tungviktaren "The Great Misconceptions Of Me", men ärligt talat, vilken är det. Låten är i alla fall tillräckligt bra för att ge mig rysningar gång på gång.

Det som drar ner plattan är att vissa låtar inte känns 100%-iga men ändå tillräckligt bra för att vara en jäkligt bra platta och sedan med texterna i min hand kommer den nog växa ytterligare. Det bästa utöver musiken på skivan är att en uppföljare "The Neon God: Part 2 - The Fall" kommer släppas i juni. Jag kan knappt bärga mig, kan ni?

Johan

Betyg: 8/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna