Zeraphine - Blind Camera

[2005][Drakkar]

Med en perfekt handledssnärt, skickar Herr Lee ut den vedervärdiga tingesten genom fönstret ned i den angränsande skogen. Med en lättnadens suck sjunker han därefter ned i favoritfåtöljen med en hederlig gammal dödsmetall-CD dundrandes i hörlurarna. Aldrig mer ska dessa förhatliga tyskar få plåga hans familj igen, ALDRIG!

Men hur mycket han än försöker, kan han inte lämna tanken på varför skivan hamnade i hans ägo till att börja med. Varför har musiken kommit till överhuvudtaget? Har inspelningsstudion blivit kapad av pirater som sedan lagt in sin s.k. musik i stackars Zeraphines konvolut? Kanske är Drakkars A&R gift med dottern till en maffiaboss som hotar skära av vitala kroppsdelar om inte sonens hopplösa tonkonst ges ut? Hur mycket han än grubblar kommer Herr Lee inte till någon självklar slutsats.

Nåja, det gör detsamma nu när problemet är ur världen. Om någon annan gör misstaget att lyssna på Zeraphine är det helt och hållet dennes problem. Han kan knappast skylla på att någon recensent lurade honom i fällan i alla fall. För inte ens med bästa vilja kan det finnas någon som rekommenderar detta tyskspråkiga försök till Paradise-Lost-post-one-second-trams. Locket på!

Martin Lee

Betyg: 1/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna