Axel Rudi Pell - Kings And Queens

[2004][SPV/Steamhammer]

Mannen med den blixtrande gitarren är tillbaka och nu med ett album som än en gång är en slags kopia av hans föregående verk. Förutom Axel själv så ingår även Mike Terrana, Ferdy Doernberg, Volker Krawczak och Johnny Gioeli i truppen. För de som inte har hört bandet tidigare så kan jag tala om att de låter som Rainbow/Dio blandat med en massa 80- och 70-tals-hårdrock.

Axel är en gammal räv i branschen och var flitig gitarrist i tyska bandet Steeler under 80-talet. I slutet av 80-talet, närmare bestämt 1989 släppte Axel sitt första soloalbum titulerat "Wild Obsession". Nya albumet - "Kings And Queens" - är tionde albumet i ordningen och här visar Axel att han "fortfarande går starkt" fram.

"Kings And Queens" är ett jämnt album fyllt med slagkraftiga refränger, sköna solon och Gioeli´s karismatiska röst. Det har dock inte alltid varit Johnny som har låtit sin stämma ljuda på herr Pells plattor. Även en viss man känd vid namn Jeff Scott Soto - har en gång trakterat micken i bandet (för att nämna en av de mest kända).

Skivan genomsyras av Pells vackra gitarrspel och en viss Ritchie Blackmore kan ses som idol för denna tyska man. Det vi bjuds på är som vanligt, en snabb låt, några ballader och mestadels mid-tempo-låtar samt en episk låt.

Att plocka ut några speciella spår är trots jämnheten inte särskilt svårt. Vid en första lyssning rekommenderas den snabba inledande (om man bortser ifrån introt) "Flyin' High", svängiga "Strong As A Rock", balladen "Forever Angel" samt tunga "Legions Of Hell". Ingen av Pells fans lär bli besvikna på denna utgåva, då det klassiska "pell"-soundet går som en röd tråd genom hela albumet. Skivan når inte riktigt upp till samma höjder som min Axel-favorit - "The Masquerade Ball" - vilket gör att den inte heller når upp till de högsta betygen . Samt att det hade varit kul om något mer spår än "Flyin High" hade varit en riktig rökare.

Johan

Betyg: 7/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna