Ayreon - The Human Equation

[2004][InsideOut]

Arjen Lucassen har många strängar på sin lyra och en av dem är Ayreon. Projektet är en rockopera och på skivorna har de medverkat en rad celebriteter. Detta är Arjens sjunde släpp i Ayreon-serien och om de föregående skivorna är lika bra som den här - ja, då blir de ett måste att kolla upp. De som känner till Lucassens verk sedan innan vet att han rör sig i de progressiva trakterna men speciellt hårt är det inte. De som väntar sig något Symphony X-liknande kan sluta läsa här. Arjen har istället tagit element ifrån progrockarna Jethro Tull, hämtat in ett dussin duktiga vokalister/vokalissor och ibland får vi även prov på det som kallas growl. "The Human Equation" handlar om en man som spelas av James Labrie (Dream Theater). Mannen i fråga heter bara "Me" och han ligger i koma efter en bilolycka. Vid sidan av sjukhussängen finns hans fru "Wife" spelad av Marcela Bovio (Elfonia) och hans bästa vän "Best Friend" spelad av Arjen själv.

Utöver dessa så finner vi svenskar som Magnus Ekwall (The Quill) och Mikael Åkerfeldt (Opeth). Personerna de spelar är känslor varav Magnus spelar "Pride" och Mikael "Fear". Känslorna är även de som pratar med, eller som åtminstone "Me" hör i sitt huvud när han ligger i koma. Historien är briljant, rollbesittarna fantastiska och texterna är geniala. Mina favoriter på skivan får bli "Love" som spelas av Heather Findlay och utöver henne så är det de tidigare nämnda personerna. Nåväl, åter till musiken då. Den är banne mig helt "outstanding"! Tillsammans med det ovanstående är den så vacker stundtals att det nästan tårar sig i ögonen. Vackra sopranister möter growlande herrar och härliga akustiska gitarrer möter tunna trummor samt keyboardfipplande alá Deep Purple live.

Den här skivan tar ett tag att lyssna in sig på och då jag faktiskt bara har fått första skivan (det är två skivor egentligen) så är det den som betyget kommer att spegla och när Arjen framkallar gåshud på gåshudssalvor är det bara att vända om och kapitulera. Detta är något så ofantligt bra att man bara vill lyssna mer och mer. Jag har dock hört andra skivan men i mitt tycke så är den inte lika bra - de härliga verserna är inte lika framträdande här som på den första skivan. Skulle det finnas mer låtar av kalibern "Love", "Isolation", "Memories", "Playground", "Childhood" och min absoluta favorit "Hope" skulle skivan kunna kamma hem full pott. Det finns dock några riktiga toppar på andra skivan och det är "Loser", "Betrayal", "Sign", "Confrontation" och den troligtvis hårdaste låten på skivorna "Pride". Gillar du Ayreon är det ingen tvekan, ett måste! Har du inte hört dem innan så kanske det är dags nu.

Johan

Betyg: 9/10


<< Tillbaka till Skivrecensionerna